Reseberättelse från Wales

Vänstiftet Llandaff, med Cardiff som största stad, tog emot med öppna armar genom bishop Mary Stallard och hennes man Andrew, Canon Martyn Davies m.fl.

Målet med resan var att förnya det avtal som finns mellan stiften. Med på resan fanns vår stiftsdirektor Eva Christina Nilsson, Kerstin Eskult från stiftsstyrelsen och AU, stiftsmusiker Mats Stenlund, stiftsadjunkt Matilda Oldeberg samt domkyrkoorganist Ulric Andersson från Uppsala domkyrka.  

Under dagarna fick vi uppleva såväl historia som nutid som kultur: En smak av livet i Wales. Men framför allt fick vi möjlighet till samtal kring det som våra kyrkor har som glädjeämnen och utmaningar.

Kyrkan i Wales har liksom Svenska kyrkan många gamla kyrkobyggnader, många människor som samlas till gudstjänst, gemenskap och verksamheter. Men där finns inga medlemsavgifter, där finns långt ifrån lika många anställda som Svenska kyrkan har.

Bara som ett exempel så har hela stiftet endast två fast anställda musiker vilka är kopplade till katedralen. Runt om i församlingarna bygger det musikaliska arbetet på ideella krafter eller att en musiker kan få betalt per gudstjänst. Alla andra funktioner som Svenska kyrkan är vana vid att kunna anställa, det bygger också på ideellt engagemang. Även om präster visserligen blir anställda finns också möjligheten att vigas till präst med förutsättningen att du kommer att arbeta oavlönad.

I Svenska kyrkan är vi också berikade med många ideella krafter men med helt andra ekonomiska förutsättningar. Därför har vi så mycket att lära av kyrkan i Wales. ”Money doesn’t build church.” sa bishop Mary vid ett tillfälle. Det ledde till ett viktigt samtal. Vi kan nog alla hålla med om innebörden i orden samtidigt som vi vet att pengar också behövs. Men hur hittar vi balansen? Hur kan kyrka, än mer, byggas utifrån kallelsen i dopet, glädjen i gemenskapen och viljan till delaktighet och engagemang?

I söndagens högmässa predikade biskop Mary utifrån Matteusevangeliet 17:1-9, Jesus på Förklaringsberget. Hon sa: Samme Kristus som lyste på berget går med oss ner i dalarna – in i våra stiftsplaner, våra lokala utmaningar, våra gemensamma förhoppningar om fördjupat lärjungaskap och förnyad andlighet bland hela Guds folk.

Betydelsen av vänstiftsarbetet blev så tydligt. I alltifrån mötet med biskopen till mötet med den walesiska kvinnan som på 50-talet bodde i Sverige och nu, äntligen, fick tala lite svenska igen. Eller mannen med norskt påbrå som satt på sig sin lusekofta dagen till ära när svenskarna skulle komma till gudstjänsten. Eller de kvinnor och män, i den lilla landsbygdskyrkan utanför Cardiff, som förberett ett dukat bord med godsaker där vi satt i våra ytterkläder för att hålla värmen men mest värmdes av den välkomnande känslan.

Också möten som dessa var en del i bishop Marys predikan: ”Vårt partnerskap är inte bara ett avtal på papper. Det är en inbjudan att tillsammans lyssna till Kristus. Att tillsammans bli förvandlade av Kristus.” Vidare gav hon oss orden: ”Den kristna tron är byggd på ett möte. Och det är just det som detta partnerskap ytterst vilar på: ett gemensamt möte med den levande Kristus.”

Uppsala stift och Llandaff stift samverkar på tre nivåer: vänstiften, katedralerna i Uppsala och Cardiff samt ett antal vänförsamlingar. Samverkansformerna ser olika ut och under de senaste åren har ett arbete med studentutbyten utvecklats.

I januari fick Uppsala besök av fyra präststudenter från Wales och under påsken åker två präststudenter från Uppsala till församlingar i Wales. Även kantorsstudenter finns med i planerna. I den samverkan som finns mellan katedralerna är musiken en viktig del.  

Så låt oss fortsatt be för varandra! Låt oss fortsatt mötas i glädjen och utmaningarna! 
Låt oss inte sluta att dela erfarenheter, berika varandra och stötta varandra!

Slutligen några fler ord från Bishop Marys predikan som lyfter också de samtal som hölls kring den tid vi nu står i utifrån det politiska läget, lokalt och i världen: ”I en tid då nationer vänder sig inåt, när olikheter kan föda misstänksamhet, vittnar vårt partnerskap om något bättre: en enhet i Kristus som inte utplånar mångfalden utan helgar den. Som säger: Din berättelse berikar min. Era kamper angår oss. Era böner stärker våra.” 

Text: Matilda Oldeberg, stiftsadjunkt