"Nu i söndags 25 januari vigdes jag till präst i Linköpings domkyrka av biskop Marika Markovits. Det var en stark och känslosam upplevelse. Nu ska jag vara i Tranås pastorat, vilket jag med glädje ser fram mot."
Anders Ulvekrans, pastorsadjunkt
------------------------------------
ANDERS ULVEKRANS, 52 år, bor i Strålsnäs i Boxholms församling.
Anders är uppvuxen i Mjölby. Efter gymnasiet gick flyttlasset till Stockholm och därefter till Hälsingland ”på landet med björn och varg runt husknuten” och Dalarna innan han återigen landade i Östergötland. Under dessa år arbetade han inom sjukvården, men pluggade också teologi under ett år i Stockholm utan att veta vad han skulle ha det till. Han har gått i kyrkans barntimmar och konfirmerats, men han lämnade kyrkan för andra livsåskådningar. Anders beskriver sin resa till att bli präst som en brottningsmatch med kyrkan.
- Det fanns alltid ett kliande finger med kyrkan som gjorde att jag inte kunde släppa det. Det har funnits tecken jättelänge med okända människor som frågat om jag inte borde bli präst. Så till slut bad jag en bön att ”om det är meningen att jag ska bli präst så ge mig ett tecken”. Det första jag möter på en tom sidogata var en präst. Gud kunde inte bli tydligare än så.
Vad är din drivkraft för att bli präst?
– Jag brinner för nattvarden och att leda mässan. Nattvarden och dess mysterium står mig nära hjärtat. En annan drivkraft är bikten. Det finns en förlösning och själavårdande som händer i bikten. Och så älskar jag att förkunna och predika! Mina ledord som präst är lovprisa, välsigna och predika.
Anders gör sitt pastorsadjunktsår i Tranås pastorat.
– Under utbildningens sista år, på distans, har jag varit i Tranås och därför redan kommit in i församlingen. Jag har blivit väldigt fint välkomnad från dag ett och ser med glädje fram emot att vara där. Jag gillar bredden med stad och landsbygd, det fina diakonala arbetet i församlingen och så är det ett väldigt bra arbetslag, säger Anders Ulvekrans.
Text: Filip Ewertsson, pressekreterare, Linköpings stift