I telefonen har jag Simon Tjärnén. Ett nytt ansikte i Svenska kyrkan Tidaholm. Han jobbar som fängelsepräst på anstalten sedan augusti. Simon småskrattar och berättar att han är en livs- och matglad kille som gillar att fixa med hemmet. Han är praktiskt lagd, tycker om att äta kött och gillar bibeln, framför allt Gamla Testamentet. Han är gift med Meagan, pappa till två grabbar, samt vänlig och glad.
Simon är född i Jönköping och bor numera i Habo, där han har arbetat som församlingspräst i två år. Föräldrarna var missionärer så Simon har bland annat bott i Tanzania och Egypten.
– Jag har bott på många olika platser, så svaret blir som ett vackert mosaikmönster av länder och platser.
Vad fick dig att söka tjänsten som präst på Tidaholmsanstalten?
– Jag har jobbat på NAV (Nämnden för Andlig Vård), Kumlaanstalten och där trivdes jag väldigt bra. Det är ett väldigt fint och viktigt jobb. Varje dag som jag åkte till jobbet där kände jag att jag gjorde ett viktigt jobb som gjorde skillnad. Jag tror att kyrkan har en otroligt viktig roll på en anstalt, om vi vill få en förändring i samhället med bland annat gängkriminalitet. Att få samtala och få vara en del i en process och börja tänka i nya banor. Det är ett mycket meningsfullt arbete.
Vilken bok läser du just nu?
– Jag läser nu fyra böcker. Processen av Frans Kafka, Brott och Straff av Fjodor Dostojevskij är två av dem. Jag läser ofta för att få en inblick eller för att försöka förstå andra människor.
Vad får dig att skratta och vad ger dig hopp?
– Livet får mig att skratta och tron ger mig hopp.
Vilken vardagssyssla skjuter du gärna upp?
– Fönsterputsning.
Avslutningsvis, vad vill du skicka med till Kyrkfönstrets läsare?
– Be för NAV, fängelsekyrkan! Allt vi gör behöver vara rotat i bön.
Text: Lisa Öhgren