Rund eller fyrkantig?

Psalm 788, För livets skull

För ett par veckor sedan gick jag in i garnbutiken här i Strömstad för att köpa ett par strumpstickor i storlek 5,5 millimeter. Jag tittade på hyllan efter mitt favoritmärke, runda lite behandlade trästickor som är så sköna att sticka med. Det är nästa ljudlösa till skillnad från strumpstickor i metall.

Jag frågade expediten om hon kanske hade några på lagret? Nej sa hon, men jag har de här i stället.

På disken framför mig lade hon fram ett paket med 5 strumpstickor i trä, men de såg konstiga ut.

” dom är ju fyrkantiga?”utbrast jag.

Ja, sa expediten. Det kommer mer och mer fyrkantiga stickor nu eftersom de är skonsammare för händerna.

”Jaha, men de är fyrkantiga?”sa jag igen.

Expediten tog ur stickorna från det lilla etuiet och gav dem till mig så att jag kunde känna på dem.

Nja…sa jag och kände på dem. Jag vet inte, de känns lite hårt i handen…

” Det är en vana. Jag har helt övergått från runda till fyrkantiga” sa expediten och föste mig bort mot hyllan där alla stickor hängde från olika märken och ja, hälften var fyrkantiga. Tom Rundstickorna var fyrkantiga.

Min skepsis hade helt tagit mig i sitt grepp och jag sa ganska bestämt att, jag känner mig väldigt konservativ i det här avseendet och skulle precis tacka för mig och gå därifrån utan stickor då expediten sa:” ingen minns en fegis!”

Jag blev 5 år mentalt och med trotsig röst utbrast jag: Jag fattar mod! Och så köpte jag de fyrkantiga stickorna och gick ut ur butiken.

Som ni förstår så provade jag dem samma kväll, jag lade upp maskorna och började sticka skaftet på raggsockan och ja, det kändes lite annorlunda men garnet löpte glatt över stickorna.

Jag kände mig rätt dum. Formen på stickan ville binda mig kvar vid det gamla, den gjorde mig helt blockerad!

När vi idag ska få fördjupa oss i den ekumeniska rörelsen så vet jag att det ibland är på samma sätt med våra ekumeniska relationer som med den fyrkantiga stickan

Vi stirrar oss gärna blinda på formen och det kan få oss att lämna ett samarbete innan det ens har börjat.

Och i det här sammanhanget blir söndagens episteltext från 2 Kor. 13: 5, oerhört träffande: Undersök själva om ni har tro, pröva er själva. Märker ni inte att Kristus Jesus finns hos er?

Paulus väcker oss och vi får pröva oss själva, ser ni inte….

För på samma sätt som jag med förnuftet förstår att fyrkantiga stickor gör lika bra sockar och lika varma västar,  så förstår jag att former för bön och gudstjänstgemenskap, är just form och mänskliga ordningar. Bönens kraft, och gudstjänstens innerlighet och gemenskap är lika helig och sann och ett uttryck för vårt evangelium. 

Detta klär Natan Söderblom i ord i sin rapport Kristenhetens möte i Stockholm, 1926, då han beskriver följande upplevelse under mässan: Vi kände alla att Anden och Kristi kärlek är förmer än de mänskliga ordningar som vi i vår begränsning ser som ett resultat av att vi är trogna vårt andliga arv.

Bästa kollegor, Låt oss se att Kristus Jesus finns hos oss och att helig Andens befriar oss till frimodiga möten bortanför formen med våra syskon i tro i vårt kontrakt och i våra församlingar. I Jesu Namn. Amen.