Påskdagen

Text av Alexander Dahlquist

En tjej i söndagskolegruppen jag ledde kom fram till mig på kyrkfikat en söndag för sisådär 8 år sedan. Hon såg arg ut och jag frågade varför. Då berättade hon för mig att hon hade fått fel på en fråga i religionsprovet på grund av mig. Hon hade på frågan ”Varför firar vi påsk?” svarat ”För att fira att Jesus uppstod från det döda”. - Men det är ju helt rätt svarade jag och fortsatte: Vad menade läraren att du skulle ha svarat? Att Jesus dog svarade hon.

Visst är det sant att påsken handlar om Jesu lidande på korset, om hur Jesus led och dog för din och min skull för visa sin kärlek till oss alla och för att öppna en väg till himlen. Men om påsken skulle vara slut då, när Jesus läggs i graven, då skulle jag visserligen vara tacksam, men skulle min tro då vara fylld av hopp?

En gul påsklilja.

När Maria, Maria och Salome gick till graven på påskdagens morgon var knappast hopp de kände, snarare sorg och förtvivlan, men det förändrades snabbt.Rädslan och hoppet blandades och de sprang för att berätta, och med tiden fick de se den uppståndne Kristus.

Att Jesus uppstod från de döda innebär att påsken inte bara är fylld av Jesu självuppoffrande kärlek utan också av seger. Jesus seger över mörkret, döden och ondskan.

Det finns inte längre något att vara rädd för, inte ens döden har makt över oss. Den som har makt är han som skapade oss till sin avbild, dog för vår skull och sedan besegrade döden.

Nu finns det hopp, hopp om att döden inte är slutet utan början på något nytt, tillsammans med den Jesus som uppstått och lever i evighet. Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden.

En gammaldags reservoirpenna ligger i en anteckningsbok, fylld med handskriven text.

Tankar inför helgen

Pastoratets präster, diakoner och församlingspedagog funderar över kommande söndags texter.