Vad vore våren utan att det blev ett och annat tvärstopp eller inbromsning?
Det ligger i vårens tid och natur att det ibland är tröja på och lika snart tröja av. Ena stunden är det kvitter från drillande vårfåglar och i nästa stund är det en stor driva aprilsnö utanför ytterdörren. De tvära kasten har sin tjusning även om vi planerat att gå ut med kaffebrickan för en stund ute i solgasset och istället möts av singlande snöflingor. Det är helt enkelt en omväxlande tid som leder mot sommaren.
På samma sätt – vad vore livet utan att det fanns överraskningar och förändringar med både tvärstopp och med full fart framåt? I båda fallen finns de där möjligheterna både i livet och för livet. Även i trons innersta resa finns oanade möjligheter när vi tar med oss själva in i mötet med Jesus Kristus.
Vi kan få överraskas av ljumma vindar som tinar upp vårt frusna inre och som ger oss nya möjligheter, men också överraskas av tvärstopp, för att få stanna upp och sortera i våra innersta skrymslen. Kanske få en ny inriktning på livsvägen, och samtidigt glädjen över de möjligheter som ges till oss där vi får vandra vid trons stränder. I vår inre resa i tro finns det hela tiden mer att upptäcka, mer att uppleva och ta emot.
Det är likadant med påsktidens berättelser. Där kan vi få möta många olika personer genom Bibelns texter. Människor som kastas mellan katastrof och förundran, svek, hopp, förtvivlan och inspirerande glädje. De bärs framåt av tro och hopp om ett liv med Jesus Kristus. Jag tror inte det blev riktigt som de hade tänkt från början.
Påskens evangelium talar om uppståndelsen i hela sin kraft.
På samma sätt som graven öppnas och Jesus stiger ut, så brister knoppar och frön och blir till liv i vårens tid.
Vi kan fråga vår Gud vart vår resa går vidare eller be med orden som många andra gjort: ”Herre visa mig din väg och gör mig villig att följa den”, ut i livet med påskens rop i öronen: Kristus är uppstånden! Ja, han är sannerligen uppstånden!
Väl mött i en välsignad vår.
