Jannica Norén tänder det första adventsljuset i Stora Lundby kyrkas adventsljusstake.
Foto: Alexander Dahlquist

I väntans tider

Nyhet Publicerad Ändrad

Hälsning från kyrkoherde Jannica Norén i vinterns Informationsblad 2020.

Adventstid kom till mitt ensamma hus,
jag sätter i staken ett sparat ljus.
Något skall ske bortom frostig advent,
jag väntar en gåva som Herren sänt.

Den gåvan är av ett helt annat slag,
än gåvor vi ger till varann var dag.
Öppna din tillstängda dörr i ditt hus,
så lyser i mörkret ett litet ljus.
(Carl-Bertil Agnestig, text och musik)

Den här sången minns jag att vi sjöng i skolan när jag var liten.
Advent betyder ankomst. Ett ord som vittnar om att vi väntar på att någon skall komma och denna någon är Jesus.
Hur är det med vår väntan? Har vi någon förväntan eller längtan i denna märkliga tid? Brinner min längtan som en stark och klar låga, eller liknar den en glöd som håller på att slockna?

Vi har en svår tid bakom oss och framtiden känns oviss. Många har förlorat sina arbeten, oroar sig för framtiden och har svårt att få livet att gå ihop. Fler människor lever i det som kallas matfattigdom och har inte råd att köpa mat till sig själva eller sina barn. Skilsmässorna har ökat i vårt land och många lider av ensamhet och psykisk ohälsa. Vad händer då med vår längtan och vår väntan?
I tider av ovisshet, oro och mörker kan Gud kännas långt borta, men tänk om han är närmare än vad vi känner och tror?

Hur är det med vår väntan? Har vi någon förväntan eller längtan i denna märkliga tid? Brinner min längtan som en stark och klar låga, eller liknar den en glöd som håller på att slockna?

Vi tänker ofta att Jesus kommer utifrån. Att vi behöver bereda plats åt honom i våra hjärtan så att han kan flytta in. Adventsberättelsen tolkas ofta så – att såsom Jesus red in i Jerusalem kommer Gud till mig, men man skulle också kunna tänka precis tvärtom.

I 1 Johannesbrevet 4:16 står det att Gud är kärlek.
Om Gud är kärlek, då kommer väl Jesus inte utifrån, utan snarare inifrån, genom mitt eget hjärta?
Problemet är bara att där är inte alltid jag. Jag kan lämna mitt hjärta och allt som hjärtat står för – medkänsla, rättvisa, försoning, kärlek.
Så frågan blir istället: Är jag innanför eller utanför? Behöver jag stiga in i mitt hjärta, så att jag kan möta Jesus där?

Varje möte med en annan människa är på något sätt en ankomst, då Jesus bor i oss. Vår kallelse som kyrka är att öppna hjärtats portar och hålla dörrarna öppna så att Guds kärlek kan flöda genom oss. En sådan kärlek slocknar aldrig, men den bränner heller inte ut sig.

Vi närmar oss julen där vi firar att Gud blev människa. Ett litet barn som föds i ett stall i Betlehem. Jesus kommer inte bara inifrån, utan också underifrån för att ge av sig själv till oss. Gud föddes som människa, för att komma närmare oss. Han är nära, mycket närmare än vad vi kanske känner och tror.

Mitt i den mörkaste av tider på året väntar en gåva av ett helt annat slag och den gåvan är Jesus. Om vi öppnar vår tillstängda dörr inifrån och ut, kan han som är världens ljus bli synlig och få mig att brinna och längta på nytt.

I våra fönster brinner adventsstjärnor och ljusstakar som vill påminna oss om ljuset som finns i Jesus. Över dem som bor i mörkrets land strålar ljuset fram. (Jesaja 9:2).

För dem som vandrar i mörkret
ska ett ljus skina klart.
Ja, över dem som undrar
ska ett ljus gå opp!
För himmelens dörrar har öppnats
och ljuset från himmelen strålar hit ner.
I världen har mörkret skingrats
och änglaskarorna ler.
(Psalm 858 av Lars Westberg och Jerker Leijon)

Kvinna som läser tidning.

Församlingstidningen Ljusbäraren

Stora Lundby-Östads församlingstidning heter, från och med sommaren 2022, Ljusbäraren. Här kan du läsa och ladda ner tidigare utgåvor i pdf-format. Tidningen öppnas i ett nytt fönster.