Foto: Magnus Aronson /Ikon

Att vandra som pilgrim

Nyhet Publicerad Ändrad

Artikel från Informationsbladet, hösten 2018

Pilgrimsvandringar blir allt vanligare i vår tid. Allt fler tar på sig en ryggsäck, tar tag i en vandringsstav och ger sig ut på vandring i den natur som ligger och väntar. En del går ensamma. En del vill vandra i gemenskap med andra. Motiven är olika. En del vill bryta upp från ett stressande ekorrhjul för att hitta ett hållbart tempo i livet. Andra söker nya perspektiv, vidgade vyer och nya erfarenheter. Många vill fördjupa det inre livet med Gud och hitta en djupare mening med sitt liv.

Pilgrimsvandring och vallfärd har alltid varit kännetecken på en levande kyrka. Stillastående betyder stagnation. Det ser vi tillräckligt av i vår tid. För såväl kyrka som varje enskild pilgrim står vandringen för det livsviktiga uppbrottet från det alltför stillastående och etablerade.

Herre, visa mig Din väg och gör mig villig att vandra den.

Den heliga Birgittas bön och alla pilgrimers bön

Pilgrim betyder egentligen främling. En som finns på en annan plats än hemma. En som brutit upp från det invanda, för att ta emot det som kommer till mötes. Det handlar om ett val, en ansträngning, en satsning.
Vandringen pekar också mot att livet och världen är ett provisorium. Pilgrimen har fått vittring på ett högre mål som hon nu söker. Det måste inte vara en vandring, men långsamhetens princip finns där.

Att låta resan ta tid, inte i första hand söka det mest effektiva sättet att komma från punkt A till punkt B. Att vara i sin kropp och låta den hinna med resan. Resan ger en särskild frihet när bara det nödvändigaste får plats i packningen. Och man kan till sin förvåning uppleva att det går rätt bra. Samtidigt ser man väldigt konkret sitt beroende av andra, både medvandrare och dem man möter.

En längre vandring ger tillfälle att gå sig trött, komma in i en rytm, efterhand mer och mer i tystnad och känna hur stillheten tar form i en. Att påtagligt få gå ut ur sin rastlöshet. Det finns plötsligt tid och tillfälle att betrakta naturen, att se och ta emot skapelsens skönhet – Guds kärleksförklaring till oss.

 

Pilgrimens 7 nyckelord

(efter Hans-Erik Lindström Pilgrimsliv, Verbum)

Långsamhet

I vandringens stilla tempo får vi ta del av långsamheten, som ger oss möjlighet att sakta ner och få syn på oss själva.

Frihet

Att få vandra utan almanacka och måsten ger en känsla av yttre och inre frihet från stress och krav.

Enkelhet

Under en pilgrimsvandring skalar man av allt som är onödigt. Man bär med sig endast det allra nödvändigaste.

Bekymmerslöshet

Att ta dagen som den kommer och inte bekymra sig för morgondagen. Enda uppgiften är att vandra ett steg i taget och komma fram till rastplatserna.

Tystnaden

I vandringen får vi ta del av stillhet, lugn och tystnad. Det är som att befinna sig i en stunds retreat.

Delande

Under vandringen delar alla med sig av det yttre, till exempel plåster, dryck, nötter och russin. Genom samtal och möten med andra under vandringen så blir det även ett inre delande.

Andlighet

Pilgrimsvandringens innehåll och rytm öppnar upp för andlighet. Samtal, möten, mässan, tystnaden, delandet och att vistas i naturens sakrala kyrkorum.