Den 14 juni är en nationell sorgedag i Estland, Lettland och Litauen. På denna dag hedras minnet av de tiotusentals civila människor som föll offer för Sovjetunionens systematiska repression, ockupation och terror. Bland dem fanns inte bara soldater och motståndskämpar utan också ett stort antal civila – män, kvinnor, äldre och tusentals barn.
Under natten till den 14 juni 1941 genomförde Sovjetunionens säkerhetstjänst NKVD en samordnad deportationsaktion i Estland, Lettland och Litauen. Familjer väcktes mitt i natten, fick några minuter på sig att packa sina tillhörigheter och fördes därefter bort i boskapsvagnar till fångläger och tvångsarbetskolonier i Sibirien och andra avlägsna delar av Sovjetunionen i Centralasien.
Från Estland deporterades minst 9 267 människor under en veckas tid, 10–17 juni 1941. Liknande operationer genomfördes samtidigt i Lettland och Litauen. Totalt deporterades omkring 143 000 människor från de områden som Sovjetunionen hade annekterat till följd av Molotov–Ribbentrop-pakten.
Många dog av svält, sjukdomar, kyla och omänskligt hårt arbete. Av de deporterade från Estland återvände endast omkring hälften. Omkring en tredjedel av offren var barn och ungdomar. Hela familjer deporterades enbart på grund av sin samhällsställning, utbildning, yrke eller påstådda politiska tillhörighet. Många barn förlorade sina föräldrar och växte upp under omänskliga förhållanden långt från sitt hemland.
Deportationerna utgör några av den sovjetiska kommunismens grövsta brott mot mänskligheten. I de baltiska staterna betraktas de idag även som folkmord. Enligt internationell rätt preskriberas sådana brott aldrig.
Minnena av offren lever vidare i de baltiska länderna och bland de baltiska samfunden runt om i världen. Att minnas är inte bara en skyldighet gentemot dem som drabbades, utan också en påminnelse om vad totalitära regimer och förakt för mänskliga rättigheter kan leda till. Att bära vittnesbörd om dessa brott mot mänskligheten är vår skyldighet.
Minnesdagen har också en stark aktualitet i vår tid. Sedan Rysslands fullskaliga invasion av Ukraina 2022 har tusentals ukrainska barn förts bort från ockuperade områden till Ryssland eller rysk-kontrollerade territorier. För de baltiska folken väcker de ryska övergreppen smärtsamma minnen av de deportationer som drabbade Estland, Lettland och Litauen under den sovjetiska ockupationen.
Historien påminner oss om vikten av att försvara mänskliga rättigheter, dokumentera övergrepp och stå upp för varje människas rätt till frihet, familj och hemland.Vi glömmer aldrig offren för deportationerna 1941. Deras öden är en del av Europas gemensamma historia och utgör en varningssignal till eftervärlden – frihet kan aldrig tas för given utan måste försvaras av varje ny generation.