Lyssna

Vandringen till Emmaus

Matteusevangeliet 28:1-8

Psalm 313 – Min Frälsare lever

Min Frälsare lever, jag vet att han lever,
fast världen har sagt han är död.
Och inget kan skilja
mitt hjärta från honom
ej änglar, demoner och nöd.

Min Frälsare lever, jag vet att han lever.
Jag honom får möta till sist,
när jag har lagt av mig
min kropp som en klädnad,
befriad från ångest och brist.

Ej så som man råkar en främling på gatan
nej så som man ser på en vän,
en vän man har drömt om
i nätter och dagar
och äntligen finner igen.

Ja, öga mot öga, i klarhet och jubel
och värme och friskhet och glans
vi lever med honom s
om här vi har anat.
Vi lever för alltid som hans.

Text: B. G. Hallqvist 1977

Text ur Bibeln

Två lärjungar på vägen till Emmaus

Samma dag var två lärjungar på väg till en by som ligger en mil från Jerusalem och som heter Emmaus. De talade med varandra om allt det som hade hänt.

Medan de gick där och samtalade och diskuterade kom Jesus själv och slog följe med dem. Men deras ögon var förblindade och de kände inte igen honom. Han frågade: »Vad är det ni går här och talar med varandra om?« De stannade och såg sorgsna ut, och den ene, som hette Kleopas, svarade: »Du måste vara den ende som har varit i Jerusalem och inte vet vad som har hänt där under dessa dagar.« – »Vad har hänt?« frågade han. De svarade: »Detta med Jesus från Nasaret, han som var en profet, mäktig i ord och gärning inför Gud och hela folket. Han blev utlämnad av våra överstepräster och rådsherrar, och de fick honom dömd till döden och korsfäst, medan vi hoppades att han var den som skall befria Israel. Men till allt detta kommer att det är tredje dagen sedan det här hände, och nu har några kvinnor bland oss gjort oss uppskakade. De var vid graven tidigt i morse men fann inte hans kropp, och då kom de tillbaka och berättade att de i en syn hade sett änglar som sade att han lever. Några av de våra gick ut till graven, och de fann att det var så som kvinnorna hade sagt. Honom själv såg de inte.«

Då sade han: »Förstår ni så lite, är ni så tröga till att tro på det som profeterna har sagt? Skulle inte Messias lida detta och gå in i sin härlighet?« Och med början hos Mose och alla profeterna förklarade han för dem vad som står om honom överallt i skrifterna.

De var nästan framme vid byn dit de skulle, och han såg ut att vilja gå vidare, men de höll kvar honom och sade: »Stanna hos oss. Det börjar bli kväll och dagen är snart slut.« Då följde han med in och stannade hos dem. När han sedan låg till bords med dem tog han brödet, läste tackbönen, bröt det och gav åt dem. Då öppnades deras ögon och de kände igen honom, men han försvann ur deras åsyn. Och de sade till varandra: »Brann inte våra hjärtan när han talade till oss på vägen och utlade skrifterna för oss?«

De bröt genast upp och återvände till Jerusalem, där de fann de elva och alla de andra församlade, och dessa sade: »Herren har verkligen blivit uppväckt och han har visat sig för Simon.« Själva berättade de då vad som hade hänt dem på vägen och hur han hade gett sig till känna för dem genom att bryta brödet.

Text ur Bibel för barn

På vägen till Emmaus

Två av lärjungarna var på väg till den lilla byn Emmaus, som ligger en mil från Jerusalem. De pratade med varandra om allt som hade hänt. Då mötte de en man som frågade: "Vad pratar ni om?"

De stannade och såg mycket ledsna ut och sa: "Vet du inte vad som har hänt? Vet du inte att Jesus från Nasaret blev dömd till döden och korsfäst? Jesus var en stor profet. Han kunde tala så att alla lyssnade, och han gjorde stora under. Vi trodde att Jesus var Messias, han som ska befria oss."

Lärjungarna var tysta en stund, men sedan fortsatte de: "Men det är inte allt. Nu har det gått tre dagar sedan Jesus dog. Och i morse kom några kvinnor och berättade att de varit vid graven och fått höra att.Jesus lever! Vi vet inte vad vi ska tro och tänka om allt detta."

Mannen som de hade mött på vä­ gen sa: "Förstår ni inte vad som har hänt? Är det så svårt för er att tro att Jesus lever igen? Det står ju om allt detta i våra heliga böcker." Han gick med dem på vägen och förklarade allt för dem.

När de kom till byn, tänkte man nen fortsätta vägen framåt. Men lärjungarna bad honom stanna kvar och äta tillsammans med dem. Då följde han med dem in i huset.

Det var dags att äta. Mannen tog brödet och tackade Gud. Sedan bröt han det och gav åt dem. Då kände lärjungarna igen Jesus, men i samma ögonblick försvann han.

Lärjungarna såg på varandra och sa: "Varför förstod vi inte att det var Jesus? Det finns ju ingen som kan be­ rätta och förklara vad våra profeter har sagt som han."

Det var kväll och det hade hunnit bli mörkt. Men lärjungarna kunde inte sova. De måste genast gå tillbaka till Jerusalem och berätta för de andra att de hade mött Jesus!

Kristus är uppstånden

Matteusevangeliet 28:1-8

Alla bilder i utställningen

Synderskan i Simons hus

Lukasevangeliet 7:36-50

Den sista aftonen

Johannesevangeliet 13:31-38

Petri förnekelse

Johannesevangeliet 18:15-27

Se människan

Johannesevangeliet 19:1-11

Jesus på korset

Lukasevangeliet 23:32-43

Kristus är uppstånden

Matteusevangeliet 28:1-8

Vandringen till Emmaus

Matteusevangeliet 28:1-8