"Träffarna ger en extra dos energi"

Jag träffar Pia, eller Ann-Christin som hon faktiskt heter, någon timme innan hon ska möta diakoner och övriga deltagare i ”Leva vidare-gruppen”. Det är fjärde, och näst sista, gången de ses här i Ramsele församlingshem. Gemensamt för dem alla är att de nyligen förlorat någon som stod dem nära. För Pias del handlar det om maken och livskamraten Janne som gick bort i oktober 2021. 

– Det var efter en lång tids sjukdom, på sätt och vis var jag förberedd men ändå inte, berättar Pia.

Under större delen av de 58 år de fick tillsammans har de levt ett mycket aktivt liv. Pia berättar hur de rest över hela världen. De sista tio åren kämpade de för att leva som vanligt men till slut fick Janne plats på Nipudden i Ramsele. Pia valde då att flytta från centrala Sollefteå till en lägenhet i Ramsele för att kunna vara nära.

– Som före detta lantbrevbärare gillar jag att köra bil men att pendla till Ramsele för att träffa maken, så ofta som jag önskade, blev för mycket. Jag trivs väldigt bra här och jag blir nog kvar.

Att kyrkan anordnade sorgegrupper var inget hon kände till. När hon blev uppringd av diakonen som frågade om hon ville delta var den spontana tanken att det ville hon nog inte. Men när hon träffade diakon Monica Wiklund, som kom förbi med en gåva i form av en ängel, försvann tvivlet. (De medlemmar som blivit änka/änkling under året får ett hembesök av präst eller diakon med en julgåva, reds anmärkning)

– Det kändes som vi känt varandra hela livet. Monica och Chatrin, som håller i våra träffar, är helt otroliga. Jag skulle rekommendera alla som är i min situation att ta chansen om den erbjuds. Här får man tala fritt från hjärtat, utrycka sig precis som man vill och sätta ord på alla konstiga tankar som man kanske inte vågat uttala tidigare. Och jag kan göra det utan att känna mig knäpp. Chatrin, en av de ansvariga diakonerna, förklarar att just bekräftelsen på att du inte är ensam, om dina tankar och känslor, är det som de flesta upplever som väldigt stärkande. 

– Jag går från våra träffar med en liten ”kick”. En dos extra energi, säger Pia. Flera av de andra deltagarna var bekanta för mig men nu har jag lärt känna dem på ett annat sätt, vilket är otroligt värdefullt.

På frågan vilken roll kyrkan i övrigt spelar i hennes liv svarar hon, liksom många andra, att hon inte ser sig själv som religiös. Hon besöker möjligen gudstjänst vid jul- och adventstid, men hon sticker inte under stol med att när det krisar så knäpper hon händerna till bön.

– Att kyrkan finns där, som byggnad och organisation, ger mig tröst och kraft.

Text: Kristina Hellberg