Jag skulle vilja våga tro

För mig är det skönt att det finns texter i psalmboken som ger uttryck för viljan att tro, att be och att det finns utrymme att söka efter tro. För vi människor är inte alla, eller alltid, tvärsäkra på varken hur vi tror eller vad som faktiskt kan vara tro.

Församlingens uppgift är att vara en plats där människor kan bära fram sitt tvivel och sin tro, en plats där det andliga livet får näring. Det kan vara svårt att ta steget och komma till församlingens verksamhet, vi tror lätt att alla andra är så säkra på sin tro och att min tro inte är tillräcklig eller ens ”rätt”. Om man tar det där steget har man mycket att vinna. Jag tänker att det är tillsammans vi kan pröva vad som kan vara möjligt att tro, eller söka den mening som är svår att fatta.

I Söderhamn-Sandarne församling jobbar vi med att skapa mötesplatser där tro och liv kan växa, dit människor kan komma för att i goda sammanhang få näring i sitt andliga liv. I gudstjänster, barn- och ungdomsgrupper, soppluncher, samtal, bibelgrupper, listan kan göras lång, möts människor och det finns alltid plats för fler. Du hittar flera inbjudningar till vuxna här till höger.

I församlingen finns också sammanhang där orden får stå tillbaka för det lite mer stillsamma och kontemplativa, ett av dessa är den gudstjänst som firas i Sandarne kyrka varannan månad. En stilla susning har sitt fokus på den inre bönen och meditation, musik och nattvard, söndag den 26 januari kl. 17 är det dags för årets första gudstjänst av det här slaget.

Det är inte din eller min egen prestation som ger tro, den är en gåva från Gud som vi endast kan ta emot. Psalmen 219 slutar med:

Jag skulle vilja våga tro. Jag kan ju inte mer. Som kornet väntar tid att gro, att livets under sker, så väntar jag och längtar jag att jag ska få den tro jag inte själv kan nå.

Christina Hedin, församlingspedagog

Den här texten har först varit publicerad i församlingens månadsannons i Söderhamns-Kuriren