VECKANS KRÖNIKA
Dessutom är jag rätt frisk, lite stel men annars ok. Är man 71 så kan det vara tillåtet.
Dessutom har jag nu under flera år fått delta i en ” skola” drivet av ett studieförbund. Dit kommer flyktingar som väntar, antingen på att få stanna eller åka tillbaka. Under tiden lär vi dem svenska samt berättar om vårt land och alla dess egenheter.
Ville odla
Dit hör exempelvis en kille från Azerbajdzjan. Han undrade om det var dyrt att köpa en bit mark, där skulle han odla och sälja för att försörja sig. Han är högutbildad akademiker och arbetade som journalist i sitt hemland.
Men det förstod han att det gick inte att göra här, skriva alltså. Med hustru och barn kvar i hemlandet så kan han inte längre skriva om den regim som styr. Den hade ju fängslat och torterat honom så han flydde för att överleva. Han har ”bara” en benprotes som minne av vad som skett och han värnar om sin familj så skriva är inte tänkbart.
Nä, han tänkte att odla och sälja måste ju gå. Han tyckte sig se åker som inte användes och hade ingen aning om våra ägarförhållanden. Att allt är privatägt och dessutom väldigt dyrt var en nyhet för honom. Så odlare blev han inte.
Inget städjobb
Många kvinnor vill ha ett städjobb. De är vana vid att det går lätt att få, ger lite i inkomst så de kan hjälpligt försörja sig. Men ack nej, även det är organiserat. Den som städar måste ha F-skattsedel och bankkonto, här får ingen lön kontant. Om man vill vara laglig.
De som inte har uppehållstillstånd får inte öppna bankkonto, de saknar de fyra sista siffrorna. Då kan ingen lön betalas ut och viljan att försörja sig var ogenomförbar. Att vara laglig är oerhört viktigt om de vill stanna. Sedan hjälper det sällan i slutändan ändå, men vi kan ju inte uppmana dem att bli lagbrytare.
Så moment 22 uppstår ofta. Våra lagar och regler är till för att skydda men ofta blir de ett hinder för den som kommer utifrån. Här skulle reformer behövas men jag inser att det inte är lätt.
Får jobba länge
Åter till inledningen, hur ska det bli i framtiden? Hur blir ålderdomen för den som flytt och hamnar i ett annat land. Kan de luta sig tillbaka och bara göra det som är roligt? Tror inte det, de får nog jobba med olika saker för att försörja sig långt upp i åren, dessutom kanske ensamma då familjen är dödad eller långt borta.
Därför vill jag uppmana andra, ta kontakt med nyanlända, hjälp dem med språket och bli deras lots in i det nya och okända samhället. Jag lovar, det ger så mycket tillbaka och man känner att man behövs fortfarande.
Av Gudrun Carlsson, Friel