Bönen

Idag är det bönsöndagen. När jag läste dagens evangelietext, den om änkan och domaren, så tänkte jag att: oj, så tänker jag inte om bönen! För texten verkar säga att om vi bara tjatar tillräckligt så får vi det vi ber om. Och visst, ibland kan man önska att det funkade så - men är det verkligen bön? För mig handlar bön om samtal och om relation. Inte om tjat och krav.

Eller, jag tror att Gud tål att vi tjatar och att vi ställer krav. Han tål det så bra att han inte ger efter om tjatet och kraven gäller något som inte är bra för oss eller någon annan. Men han fortsätter att lyssna, oavsett hur många gånger vi säger samma saker. Och han älskar oss inte mindre för att vi ber om saker som vi inte kan få.

Så varför kan vi inte få allt vi ber om då? Jag har säkert sagt det här innan, men när jag pratar om bön i barngrupper så brukar jag säga att även om jag ber Gud om en elefant 1000 gånger så kommer jag inte att få det, för vad ska jag med en elefant till? Och hur skulle jag kunna ta hand om den? Det hade inte varit bra för mig, och absolut inte för elefanten! Men kanske kan jag få något annat att ta hand om – någon som behöver min omsorg. För Gud känner oss till och med bättre än vi känner oss själva. Han vet vilka vi är och vad vi behöver.

Men om han nu vet det – varför ska vi då be? Jo, för att en relation behöver samtal för att leva. För att vår relation till Gud ska kunna leva och växa så krävs det att vi pratar med varandra, och att vi lyssnar på varandra. Vi behöver träna oss på att både prata med och lyssna på Gud, och i vissa tider går det trögt även om vi har gjort det länge. Men Gud tål det också! Gud väntar på oss, och längtar efter att vi ska komma till honom. Han vill höra vad vi bär på! Han vill att vi ska berätta om våra drömmar, även om han känner dem! Han vill dela vår sorg och vår glädje! Han vill dela våra liv!

Så, när du inte har någon att prata med – glöm inte att det finns en som alltid har tid att lyssna på dig.

När du inte har något att säga – kom ihåg att när du pratar med Gud så behöver du inga ord.

När det känns som om dina ord inte når längre än till taket – vet att Gud hör dig ändå, för han är bredvid dig.

När du har gråtit så mycket att tårarna är slut – vet att Gud gråter med dig och att han finns vid din sida.

Och när skrattet bubblar i dig, och du vill få dela det med någon – då skrattar Gud med dig!

Lina Grimhammar är komminister i Ryssby-Åby pastorat