Nöden tar inte paus

På Mariagården i Norrtälje välkomnar Margareta Yttergård dagens deltagare till språkcaféet. Ett trettiotal personer sitter uppdelade vid olika bord, angelägna om att få öva sin svenska.
– I dag är det den 17 november och minus fyra grader ute, säger hon och skriver samtidigt upp informationen på ett blädderblock så alla deltagare kan se. 
Det droppar in deltagare efter hand och Margareta välkomnar var och en som kommer.

– Du kan slå dig ner vid det här bordet, säger hon till en ung tjej som hon vet precis har börjat arbeta inom hemtjänsten och behöver träna lite extra. Vid varje bord sitter en volontär från kyrkan för att leda samtalet.

– Vi skulle behöva fler volontärer. Det kommer fler och fler till språkcaféet och det är viktigt att alla får prata så mycket som möjligt, säger Margareta lite bekymrat.

Jobbar i det dolda

Margareta har arbetat som diakon i 40 år. Hon gick i pension för några år sedan, ”men det gick sådär”, säger hon med ett leende. Nu arbetar hon extra 20 procent för att stötta upp i diakonin i Roslagens östra pastorat. Hon jobbar i det dolda, som många diakoner gör. Man tjänar i tysthet.

– När jag började som diakon i Uppsala var det inte alls samma omfattning av hjälpsökande som i dag. Ekonomiska svårigheter har blivit vanligare. Det räcker att barnen blir sjuka, att någon vabbar eller blir sjukskriven, så rasar budgeten.

Hon ser hur ensamstående föräldrar kämpar allt hårdare för att få livet att gå ihop. Varje krona räknas.

– Tillvaron har blivit mer komplex. Problemen kan också snabbt leda till psykisk ohälsa, fortsätter hon.

Diakoni, kyrkans sociala arbete, handlar om att möta alla människor oavsett bakgrund, tro eller ursprung.

– Det har blivit mer accepterat att söka hjälp, även om många fortfarande skäms. Vi kan inte alltid hjälpa med pengar, men vi möter alltid människan och bjuder in till våra mötesplatser. Jag ser och bekräftar alltid den som kommer för att be om hjälp. Bidrag till barnens fritidsaktiviteter är en av de vanligaste insatserna. Ett badhuskort, en fotbollsskola eller ett gymkort är små saker som gör stor skillnad.

– Det handlar om delaktighet. Ett barn som får en fritidsaktivitet minskar risken att hamna fel i livet.oro eller sin sorg. Vi hjälper människor att se sin situation från nya perspektiv. Det är fint att se när någon växer och tar egna steg.

Ge människor hoppp

Margareta har också sett hur ensamheten vuxit i takt med att samhället blivit mer individualistiskt.

– Där har kyrkan en avgörande roll. Vi ska skapa mötesplatser och ge människor hopp.

I mer än 15 år har ”Jul i gemenskap”  arrangerats tillsammans med Flygfyren.  Det är i dag ett firande där omkring hundra personer deltar. Men Margareta påminner om att kyrkans stöd inte begränsas till julen.

– Vi ska sprida ljus i mörkret året om. Nöden finns inte bara på självaste julafton, utan varje dag, året om.

Deltagarna fortsätter sina övningar i svenska medan Margareta hämtar fram fikavagnen. Hon rör sig mellan borden, lyssnar kort och ger små uppmuntrande kommentarer innan hon går vidare.  Språkcaféet blir en konkret plats där de ord hon ofta återkommer till av Hjalmar Gullberg får sin form: ”Byta ett ord eller två gjorde det lätt att gå.” För Margareta är det mer än en fin rad, det är hennes riktning i arbetet och har alltid varit.

– Alla behöver få bli sedda. Kyrkan vill förmedla hopp till var och en. Det är också julens budskap när Guds son kommer till oss för att dela våra liv, avslutar hon med.

Text och bild: Emelie Simmons