Katarina Norlin är diakon på Norrtäljeanstalten och i församlingsverksamheten. Hon ser, liksom sina diakonkollegor i Svenska kyrkan, ett ökat behov av stöd på olika sätt.
– Många vill hitta ett sammanhang där en känner sig välkommen. Jag pratade med en man som var ofrivilligt ensam och som uttryckte det tydligt: ”Jag orkar inte se människor på gatan hålla varandra i handen bärandes på sina paket. Det är för smärtsamt.” Under högtider gör det som mest ont, även om ensamheten finns året runt, säger Katarina.
Därför anser hon att det är viktigt att ha ett brett urval av mötesplatser för att erbjuda gemenskap. En enkel korv med bröd i Mariagården för ungdomarna visade sig bidra till lugn och trygghet på stan en kväll som annars brukar vara lite stökig.
– Vi vill vara en del av närsamhället. Inte ta över, men ta vid och öppna upp. I det här fallet kom otroligt många ungdomar till vår mötesplats. Här fyller vi en viktig roll som en trygg plats och ett socialt sammanhang, säger hon.
De tända ljusen i advent och jultid bär på ett budskap om hopp och att vi behöver varandra. Katarina tipsar vad vi alla kan bidra med för att skapa en mer medmänsklig värld.
– Du kan alltid hälsa på någon ny person, tacka ofta och bjuda in till samtal. Man behöver inte bjuda hem någon utan det viktigaste är att personen blir tilltalad och känner sig inkluderad. Det syns inte utanpå hur en människa mår, säger Katarina.
Kyrkan ger också alla på anstalten en julklapp. Det är ett samarbete mellan konfirmandgruppen och församlingen. Under ett konfapass slår konfirmanderna in 300 julklappar som Katarina sedan delar ut tillsammans med sina NAV- kollegor till alla på anstalten.
– Kyrkans uppdrag är att tjäna sin medmänniska, och jag menar att det är allas vårt uppdrag. Och jag gör det med glädje! avslutar Katarina.
Fotnot: NAV står för ”Nämnden för Andlig Vård” och är ett begrepp som används i Kriminalvården.