“När ni fastar…”, säger Jesus i Bergspredikan. Han säger inte ”om ni fastar...”. Fastan förutsätts som något självklart i den troendes liv. Ändå har fastan under lång tid varit en nästan helt outnyttjad kraftkälla i vår kyrka. Som det är även med flera andra av de resurser Gud har gett oss så har rädslan för missbruket tyvärr fått oss att avstå också från det rätta bruket.
Vi tänker i vanliga fall att fasta handlar om att avstå från något vi tycker om – det finns något av självplågeri över fastan. Visst handlar en del av fastan om att avstå men det är inte att avstå som är målet för fastan, utan tvärtom vad jag tillägnar mig. Fastan handlar ytterst om att jag ger utrymme i mitt liv för det jag allra mest längtar efter. I vardagslivet fylls min tid och min koncentration av så mycket att jag inte kan prioritera vad som är mera eller mindre viktigt.
Jag väljer, paradoxalt nog, ofta bort det som jag allra mest längtar efter; den djupa gemenskapen med Livets Källa, med mina medmänniskor och inom mig själv.
Fastan handlar om att prioritera om, att inte tillåta att påtryckningar utifrån, lättja eller kortsiktiga begär styr mitt liv, utan att ge utrymme i min tid och koncentration till det som är det viktigaste. För att ge utrymme för det som är det viktigaste måste jag ta bort något av det som är mindre viktigt – kanske TV-tittande, datorsurfande, tidningsläsande eller något annat som splittrar min koncentration.
Fastan har beskrivits som ett återvändande till Paradiset och min uppgift under fastan är att försöka ta bort det i mitt liv som inte hör hemma i Paradiset. Djur och människor levde i sämja i Paradiset, därför äter man inte kött under fastan. Men det finns mycket annat i vårt vardagsliv som inte ryms i Paradiset; avund, missnöje, hårda ord…
Fastan är en pilgrimsfärd mot påsk och uppståndelse. Färden går ibland genom svårframkomliga landskap och vi tvivlar ibland på att vi klarar av att gå hela vägen. Men om vi har siktet tydligt inställt på målet – påskmorgonen – så kommer vi att nå fram. Kanske vi också efter påsk har lättare att öppna utrymme i vårt liv för det som är det viktigaste.
Håkan Sandvik, präst