Herden om mötena, pandemin, bygget och en fantastisk tid

Richard Asplund ser inte sitt avslut som någonting dramatiskt. Tiden känns kort och gott rätt.

-Jag tycker fortfarande att det här är roligt, men det känns bra att sluta nu. Nog finns det dagar när jag gått på en ”måste-känsla”, men i huvudsak har det varit roligt och inspirerande att gå till jobbet.

 Att jobba i Piteå församling beskriver han som en helt fantastisk tid.

- Jag kom till en församling som är väldigt välordnad. Allt från personal till förtroendevalda, ekonomi, stabilitet och funktion.

Richard Asplund trivdes bra som präst i Nederluleå församling, men det kändes naturligt att ta steget att bli kyrkoherde i Piteå. Han konstaterar att det är lite närmare en naturlig förståelse av sammanhangen på en ort man själv kommer ifrån. Det handlar om att ”kunna koden” och ha kännedom om orten.

-Till exempel kan humorn i Piteå vara lite underfundig. Den som inte är född här kan ibland undra ”skämtar de nu, eller är de allvarliga”.

Rivstart med pandemin

Det blev en rivstart att tillträda mitt i pågående pandemi, att leda arbetet och samtidigt knappt träffa personalen.

-Ingenting var självklart. Nästan alla försökte ha en åsikt eller ställa en fråga. Mitt i alltihop skulle någon svara. Åt vilket håll skulle vi gå? Det var vårt ansvar som kyrka att inte bidra till smittspridning. Samtidigt upplevde många människor isolering. Vi fick vara kyrka på lite nya vis.

Efter släppta restriktioner stod kyrkan med nya erfarenheter och kyrkobesökare som valde på ett annat vis.

- När man kom tillbaka tror jag att folk tydligare valde att gå på gudstjänst eller vara med i någon verksamhet. Det var som om de var mindre stressade kring att vara på allting. Det var roligt att se att det fanns en stabilitet.

Richard Asplund är medveten om ansvaret som följer med chefskapet.

-Mitt sätt att vara och leda har handlat om att delegera att få folk att känna ansvar för det de jobbar med och kan. Mitt sätt att vara har kanske varit mer av att ”vi gör det tillsammans”.

Starkt lokalt förtroende

Han pratar om en grundinställning, att vara kyrka tillsammans, och tänker att kyrkan framför allt består av de människor som vill vara en del av den.

-Man kanske ibland definierar ut sig själv genom att säga ”jag är ju inte religiös” och så kommer det ett ”men”. När folk börjar berätta om innehållet i sin tro visar det sig att man är både tillhörig och troende.

Han gläds åt det starka förtroende kyrkan har i lokalsamhället.

-Vi är en del som ofta är efterfrågad och ganska naturlig i många delar av vårt samhälle. När ambulansen har åkt finns det kvar någon att tala med, när samhällets första funktioner har gjort sitt kan kyrkan vara ett kitt för dem som vill det.

Allt handlar om att möta människor

Richard Asplund fick vara med om många frågor och beslut kopplade till om- och tillbyggnaden av Kyrkcenter och är nöjd med utfallet.

-Att se att många rör sig i Lilla kaféet, att folk kommer hit och att det är mer ruljans med människor och möten nu, det fyller mig med mycket mer glädje än att vi byggde ett snyggt hus. Det finns mål och medel, men vad det till sist handlar om är att möta människor.

Richard Asplund lovordar organisationen, från personal till volontärer, och säger att det är roligt att få vara del i ett sammanhang som tar ansvar, gör och driver.

- Jag behöver inte ”vara överallt” och jag känner mig trygg. Även en dag när jag inte har koll vet jag att det fungerar bra ändå.

- Att vara medveten om roll och funktion är en sak, men jag har inte sett ämbetet som särskilt märkvärdigt. ”Du är ju präst” kan någon ha sagt. ”Javisstja”, har jag tänkt.

Vad stannar kvar hos dig efter de här åren?

-När man har mött människor i det som är svårt, men också i det som är roligt, det är nog de sakerna jag kommer att minnas och bära med mig. Ofta är saker knutna till människor, att man kämpade tillsammans och att någonting blev bra till slut.

Han gör en spaning kring sig själv:

-Jag kan ha varit invecklad och svår att förstå, men jag har försökt motverka det med enkla principer, en jätteenkel princip är att ”är det bra för människor tror jag att Gud också tycker så”. Vi ska inte göra det så svårt när vi funderar över vad kyrkans uppgift är. Där har jag haft min glädje.

”Allt gick snett”

Nu ser Richard Asplund fram emot att äga sin tid, att få vara mer med hustrun, barnen och barnbarnen och att turerna med husbilen inte blir lika tidsbestämda. Ledighet slutar ofta i olika former av projekt av praktisk form.

-Jag brukar säga att jag skulle bli maskiningenjör innan det gick snett. Att vara praktikern eller teknikern ligger nära mig.

Nu pågår rekryteringen av din efterträdare. Vad kommer den personen att möta?

-Den personen blir väl mottagen och möter kompetent och duktig personal som är beredd att gå ”den andra milen” när det behövs.