Other languages with Google Translate

Use Google to automatically translate this website. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Prata med oss

Begravning

Mitt i det svåraste av svåra måste du också planera en begravning. När sorgen ligger tjock kan begravningen ändå vara något att se fram emot. Du och de andra anhöriga får en möjlighet till ett fint avslut, något att gå vidare ifrån.

 

Det är aldrig bråttom att planera en begravning. Alla söjer på sitt eget sätt och det själsliga såväl som det praktiska frågorna får lov att ta tid. Med förtroende kan Du vända dig till pastoratet för samtal, stöd och hjälp.

Som anhöriga kan man helt välja att avstå från en ceremoni. En kristen begravning brukar äga rum i en kyrka eller ett kapell. Den kan ske enligt Svenska kyrkans eller något annat trossamfunds ordning.  

En begravningsbyrå kan hjälpa er med hur man arrangerar en sådan.

Följande ingår i begravningsavgiften för kyrkotillhöriga och icke kyrkotillhöriga

 

  • För kyrkotillhöriga ingår följande:
    - gravplats i 25 år eller nedsättning i minneslund
    - transporter, gravöppning, kyrkovaktmästares tjänster
    - begravningsgudstjänst med församlingens präst och kantor (ev solist betalar man själv)
    - altarblommor om ej särskilda önskas
    - församlingshem eller bygdegård för minnesstund
    - bärare vid jordbegravning när akten avslutas på kyrkogården om ej egna ordnas
     
    För icke kyrkotillhöriga ingår följande (i den obligatoriska begravningsavgiften):
    - gravplats i 25 år eller nedsättning i minneslund
    - transporter, gravöppning, kyrkovaktmästares tjänster
    - församlingshem eller bygdegård för ceremoni och minnesstund  LÄS MER HÄR
    - bärare vid jordbegravning när akten avslutas på kyrkogården om ej egna ordnas
Bild: GörelRM

Vad kan jag göra själv när någon anhörig dött?


Det finns mycket du får göra själv när en anhörig har gått bort –
nästan allt faktiskt.
När en anhörig dör, kan det bli totalt kaos och mörker, men ibland kan döden komma lugnt och väntat.
Det kan ibland kännas skönt att få göra praktiska saker i sorgearbetet. De delar man inte vill eller mäktar göra, hjälper begravningsbyrån till med. Sorg tar tid och kraft, och hur vi reagerar och agerar är olika för alla. Några vill hantera sin sorg i handfasta uppgifter, andra gånger har man nog med att orka andas. Här tar vi upp några av de saker som kan vara bra att känna till när någon dör, vad som behöver göras ut begravningsperspektiv. Vi förutsätter i texten att den döde var medlem i Svenska kyrkan, och har dött på norra Gotland. När du rapporterat dödsfallet kan du välja att kontakta begravningsbyrån, som sedan kan ta hand om ”allt”, eller delar.

En kort guide
I exemplen nedan utgår vi från att du gör många av sakerna själv. Lämnar du det till begravningsbyrån kan det ändå vara bra att veta vad som händer. Du är alltid välkommen att kontakta pastoratet om du har frågor kring död, begravning och sorg. Sist i artikeln hittar du länkar för mer information.

När någon dör:
Via 112 får du hjälp att få den som dött transporterad till bårhus. På Gotland kostar den transporten ingenting, och görs av en begravningsbyrå på uppdrag av regionen. Du får inte ha kvar den som dött hemma. En läkare ska alltid utfärda ett dödsbevis. På sjukhus sker det automatiskt, men dör någon hemma eller vid en olycka ringer du 112. Dödsbeviset skickas till Skatteverket. Du kan då begära ett dödsfallsintyg med släktutredning. Det behöver du ha i kommande kontakter med myndigheter, banker och andra.

Testamente, ekonomi och papper
Mitt i sorgen måste någon också hantera alla papper. Om den som dött har skrivit ett testamente eller på annat vis dokumenterat vad hen vill ska hända när hen dött. Ett testamente är en juridisk handling som styr hur arvet skall fördelas och måste följas. Det är viktigt att veta att även om den som dött inte har så mycket pengar, eller rent av bara skulder, så har alla rätt till en begravning och kan få hjälp av regionen. Frågor kring testamenten bör hanteras av jurist.
Efter att någon har dött fortsätter räkningar och brev att komma. Utse någon som har förtroendet att hantera dödsboets ekonomi. Om det finns fler dödsbodelägare ska de skriva på en fullmakt att du får hantera dödsboet. Viktigt är att veta att du inte är personligt ansvarig för den dödes skulder. På banken kan de sedan hjälpa till med vad man får lov att göra. Allt bör dokumenteras noggrant. Håll koll på brev och andra handlingar. Kontakta försäkringsbolag och se över om det finns någon dödsfallsförsäkring via någon förening, t.ex fackförbund eller pensionärsförening. Avsluta prenumerationer och medlemskap. Fanns den döde på sociala medier, stäng konton eller gör om till minnessidor. Bouppteckningen, som alltid måste göras inom fyra månader från dödsfallet, kan du låta en bouppteckningsman/firma göra.

Kontakta pastorsexpeditionen
Du ringer eller mailar och berättar att din anhörige har dött.
De frågor du då får ta ställning till, är själaringning, tacksägelse, begravning och jordfästning/urnnedsättning på kyrkogård. Du kan också be att bli kontaktad av en präst för samtal kring sorgen.
Själaringning sker första möjliga vardag efter dödsfallet i hemkyrkan, eller där personen ska begravas. Det är alltid på morgonen, och anhöriga får gärna komma till kyrkan då. Kanske tända ett ljus, eller ha med en fikakorg. Kyrkklockorna ringer olika många slag i olika socknar, mellan tjugo minuter upp till en timme.
Tacksägelse är när personens namn läses upp vid en gudstjänst. Man ber en bön, tänder ett ljus och ringer i klockorna. Familjen är alltid inbjuden, men man måste inte vara med.
Datum för begravningsgudtjänst bokas inom en månad enligt lag, om det är begravning med den döde i en kista. Om den döde kremeras innan och begravningen sker med urna, kan man juridiskt vänta upp till ett år. Men det blir en utdragen sorgeprocess om man väntar länge.

Var
Man behöver inte vara folkbokförd i den socken man vill ha begravningsgudstjänst eller jordfästas i. Kanske har en person vuxit upp i Fleringe, bott i Hejnum men på äldre dagar flyttat till Bro. Förhoppningsvis har hen talat om var hen vill bli begravd. Det kostar inget extra att bli begravd i en annan socken – var som helst i Sverige. Man kan också ha begravningsgudstjänsten i en socken, och ligga på kyrkogården i en annan. Vid mindre begravningsgudstjänster har avskedsrummet på lasarettet blivit omtyckt.
Att se den döde känns bra för några, och behövs inte alls för andra.
Om döden inträffar hemma, så kan det ta några timmar innan kroppen hämtas. Kanske vill närmast anhöriga komma och ta farväl då. Man kan också samlas tillsammans i lasarettets avskedsrum för att se den döde. Då ringer man dit och bokar tid, via regionens växel. Det finns även möjlighet att se den döde i kistan innan begravningsgudstjänsten. Efter begravningen öppnas aldrig en kista.
berätta
En människa saknas av fler än man tror. Leta upp telefonböcker, hitta julkortslistan och kontakta vänner och bekanta.
Annons i tidningen kan man göra själv om man är bra på layout, men gärna i samråd med begravningsbyrån så att man inte missar information om minnesstund eller fonder. I vissa fall kan tidningen vilja se dödsbeviset innan publicering, och de större fastlandstidningarna kräver att beställningen går via begravningsbyrå. Du kan göra annonsen hur stor eller så liten som du vill, med eller utan symboler. Dödsannons eller tackannons är inte heller ett måste.

Kista, urna och smyckning
På begravningsbyrån finns kistor från ca 4500 kr och uppåt. Du får lov att snickra en kista själv. Den behöver ha vissa mått, särskilt vid kremering. Dessa kan du få från pastorsexpeditionen.
Man får begravas i sina egna kläder. Det finns även långa vita skjortor, svepning, som du kan köpa på begravningsbyrån. Du får lov att klä din anhörige själv om du vill. Du kan även vara med om en begravningsbyrå gör svepningen/klär. Det kan bli ett starkt minne, så tänk efter om du verkligen vill göra det.
Man får lov att lägga ner saker i kistan hos den döde – men inget som kan vara farligt för miljön. Om den döde ska kremeras behöver sakerna vara brännbara, och ingen elektronik är tillåten. Vid kremering tas metaller i kroppen tillvara ur askan, enligt lag, och återvinns. Pengarna för metallerna tillfaller Allmänna Arvsfonden. I pastoratet finns ett vacker blått bårtäcke som man kan få låna om man inte vill ha blommor på kistan. Bårtäcket är vävt och skapat av Kerstin Steffenburg, Väskinde. Du kan även använda flaggor eller andra tyg.
Du måste inte köpa blommor till en begravning. Murgröna och annat ur naturen går lika bra till kransar, buketter eller handblommor - liksom inget alls. Du kan smycka kistan med egna blommor, frukt, kvistar eller mossa. Slingor kan man sätta fast med häftpistol.
Vill du ha en färdig kistdekoration, så beställer du det i blomsterhandeln. De åker till bårhuset och smyckar kistan. Beställda kransar och blommor kan man få levererade till kyrkan med bud.
Kanske finns det andra saker som du vill smycka kyrkan med, något hantverk förknippat med den döde, bilder, blommor.

Den sista viloplatsen
Gravplats kan du som regel se efter redan innan du dör, men inte boka. Prata gärna med dina anhöriga om var du vill bli begravd. Om en anhörig dött, och det ska vara jordbegravning (= med hela kistan) eller att en urna ska ha en gravplats, så kontakar man kyrkogårdsförvaltningen. Om familjen har en släktgravplats redan, så kan man få sätta ner fler kistor eller urnor efter en viss tid om det finns plats.
Om du ber om det, så kan du få reda på när din anhörige kremeras. Kanske tar du en stilla stund hemma, eller vill sitta i Allahelgonakapellet straxt bredvid krematoriet i Visby.
Det finns färdiga urnor – men man kan även tillverka en egen av andra nedbrytbara material.
Askan efter den döde kan sen jordfästas på olika vis, lite beroende på vilken kyrkogård man väljer.
En egen grav, en plats i en familjegrav, minneslund eller askgravlund.
(I Fole finns Askrgravplatser.) Askan kan även strös i på annan plats, men då krävs länsstyrelsens tillstånd. På Gotland är det bara tillåtet att strös i havet. Inom ett år måste askan efter en avliden få sin sista viloplats.
Om den sista viloplatsen är i en minneslund, så behövs ingen urna. Askan läggs i en papperspåse. En klockare gräver anonymt ner askan – det är bara hen som vet var. Anhöriga får inte närvara, men meddelas när askan är i jorden.
Alla frågor som rör utformning av gravsten tas med kyrkogårds-och fastighetsförvaltningen.

Träffa prästen inför begravning
I god tid innan begravningen träffar ni prästen. Hen kommer att förklara hur gudstjänsten går till. Ni väljer psalmer och kanske annan musik. Begravningsgudstjänsten kostar ingenting, även musiker ingår. De brukar också kunna spela lite önskemusik. Kanske vill ni ha någon egen solist med, som spelar eller sjunger, då bekostar dödsboet det.
Några anhöriga vill sjunga själva, men sätt ingen press på det. Det är inte alltid man orkar det när dagen väl är där. Det har blivit vanligare att man önskar musik ”från skiva”. I de flesta kyrkor finns ingen musikanläggning som kan spela upp sånt, men då kan ni ordna det själva. Tänk bara på att akustiken i kyrkan är annorlunda, och många väljer att istället spela favoritlåtarna på minnesstunden.

Vid begravningen:
Man behöver inte ha en representant från begravningsbyrån med, men då får man själv sköta en del saker. I kyrkan finns alltid en klockare på plats som man kan rådfråga.
Exempel på saker som görs är att ställa i ordning ljus och blommor som skickats, ta kort på band och kort, lägga fram psalmböcker i bänkarna för de närmast anhöriga och sedan dela ut till de som kommer. Kanske hjälps familjen och vännerna åt med uppgifterna. Ibland trycker man upp agendor, program, för begravningen att dela ut till besökarna. Det är inget måste, hela agendan står i psalmboken. Vill du göra agendor, så utgå från det som står i psalmboken och stäm av med prästen. Det går bra att själva smycka kyrkan med blommor eller annat som förknippades med den döde.
Under begravningen öser prästen mull på kistan. Om du vill att jorden ska komma från en särskild plats, går det bra att ta med.

Transport av kistan till kyrkan ingår i kyrkoavgiften. Du kan även hämta kistan själv i en stor bil.
När kistan kommer behöver sex personer vara redo att bära. Om man inte har egna bärare, så löser klockarna det bara det meddelas innan. Många kan känna att det är fint att få göra en sista tjänst för den döde, och att man gör hedersuppdraget tillsammans. Har man begravningsrepresentant, så hjälper hen till och instruerar.
Vid en jordbegravning sjunger man ofta en psalm vid graven, och lägger ner sin blomma. När någon ska kremeras, och man tar avsked i kyrkan, läggs blommorna där, men man kan följa med kistan ut till bilen och sjunga när den kör iväg. När urnan senare ska ner i jorden är det vanligt med ”akt med urna”
.
Vilka får komma?
En begravning är inte hemlig, men ibland väljer familjer att inte sätta in annons eller meddela vänner förrän efter begravningen. Inget är rätt eller fel här heller.
I sorgeprocessen kan det ibland vara skönt att få se att den som dött hade fler kring sig än man anat, och att även de bär på en sorg efter förlusten. Det kan bli en tröst att minnet av den man förlorat lever också hos andra än en själv, och även ett tillfälle för gamla vänner att få ta farväl.
Som närmast anhöriga sitter ni på raderna längst fram. Man kan välja att antingen gå in i kyrkan innan alla kommer, gå in efterhand, eller gå in tillsammans med prästen vid klockringningen. Känn efter vad ni är bekväma med.
Sammankopplat med gästerna blir även en eventuell minnesstund. Man behöver inte bjuda stort.
Vad passar den som dött, vad fungerar för er familj? Vill man köpa catering, vill man baka allt själv, eller kan det till och med kännas skönt för vänner att få bidra med en soppa? Allt från öl och korv kring kistan till middag på restaurang fungerar, så länge det ger gästerna en möjlighet att prata och minnas - om man vill. En begravning kan vara lika fin och värdig med bara den närmaste familjen, och att man skiljs åt på kyrkbacken.

Sen då?
Efter begravningen kan det kännas både som en lättnad och som en större saknad än innan. Kanske är det ännu kvar att fixa med både ekonomiska och praktiska detaljer. Att städa ur någons saker är ibland fullkomligt överväldigande. En tröst kan vara att det ändå är en sista tjänst man får göra för någon man älskar. De praktiska sakerna kan vara begripliga att göra – medan det själsliga sorgearbetet tar lång tid. För många är det ett stöd att träffa andra i samtalsgrupper kring sorg.
När begravingen är över – då är det din tid att hitta balansen utan den du saknar vid din sida.

 Denna text publicerades i Pastoratstidningen 1/2018