Frälsningen
Det finns några nyckelbegrepp i kristendomen. Dagens rubrik hör till dom. Jesus brukar kallas för olika saker.
Kristus – som kommer från grekiskans Christos- och som betyder den smorde och som hänger ihop med att han också kallas kung, dvs den som är utvald och smord. Han kallas timmermannens son eftersom hans jordiska pappa Josef var timmerman, han kallas Nasareen eftersom han bodde i Nasareth.
Men han kallas också, framförallt efter hans jordiska liv, för frälsaren. Den som frälsar är den som räddar. (save-savior)
Frälsning – i svenska språket- kommer från ordet Frihalsa som med tiden kom att bli frälsa. Det var när slaven blev fri som man tog av halsbojan och slaven blev befriad, eller frihalsad, frälsad.
I den kristna tron är Jesus den som frälsar, räddar, mänskligheten genom att i sitt jordeliv ge oss exempel på hur vi kan leva tillsammans men kanske främst genom sin död och uppståndelse som öppnar vägen för en tro och ett hopp om att det goda segrar över det onda, att ljuset är starkare än mörkret (evangeliet) och att inte ens döden kan skilja oss från livet/Gud. Ett hopp om en tillvaro där friden råder, där inte folken lyfter sina svärd mot varandra eller aldrig mer övas för krig, som det stod i GT texten från Jesaja.
I den tillvaron är vi frälsta från det onda, från massakrer i kyrkor och på stadens torg, från nödvändigheten att fly från sitt hemland, från rädslan som styr de onda handlingarna. I den tillvaron har paradiset återfunnit sin glans och i bibeln beskrivs den som himmelriket.
Men, som jag sagt så många gånger förut, det betyder inte att den här tillvaron, våra nuvarande liv och samhällsförhållanden, inte ska betraktas som viktig. Tvärtom, Jesus säger att himmelriket redan är här och nu, att det finns inne i oss. Att vårt uppdrag som människor i allt det vi gör försöka leva så himmelskt som möjligt.
Därför blir Jesus en förebild för oss och därför blir det han sagt och gjort möjligt att tillämpa också i vår tid. (episteln). Självbehärskning och uthållighet är gångbara egenskaper i vår tid.
Om man skulle ställa frågan om vem Gud är till Gamla testamentets texter så skulle man kunna sammanfatta den beskrivningen i meningen ”Gud är den som har kallat sitt folk ut ur slaveriets Egypten och räddat dom till det utlovade landet”
Samma Gudsfrågasvar i Nya testamentet skulle kunna sammanfattas i meningen,
”Gud har räddat sitt folk genom att sända sin son och som genom sin död och uppståndelse öppnat vägen till det liv som aldrig dör.”
För det judiska folket blir berättelserna o befrielsen ur Egypten viktiga berättelser som återupprepas i högtider som Försoningsdagen, Lövhuddohögtiden och Pesach (det osyrade brödets högtid), motsvarigheten till vår påsk.
Vi har i vårt släktskap med judarna fortsatt att fira högtider och genomföra riter som har kopplingar till gamla testamentet men främst till det nya.
Vår dopritual påminner om räddningen ur Röda havet där Israeliterna gick torrskodda genom havet som sedan stängdes för den Egyptiska armen.
Genom vatten, dopet, blir vi kallade att vara lärjungar och räddade till det nya livet.
Påsken firade Jesus enligt den judiska seden med påskalammet och det osyrade brödet men han gav påsken ett nytt innehåll genom instiftandet av nattvarden. Som en påminnelse om vad han sagt och gjort och som ett tecken på den frälsning, räddning, som skulle ges oss genom hans död och uppståndelse.
Så blir Jesus det offerlamm som gamla testamentet föreskriver. Det felfria lammet som offras för syndernas förlåtelse. Efter Jesus behöver inga mer offer offras.
Vad behöver vi göra för att bli frälsta, räddade? Ja egentligen ingenting, Vi är redan frälsta. Men det betyder inget för oss om vi inte tror det och lever som om vi vore det. Det finns fortfarande saker och situationer som vi behöver bli räddade ifrån. Världen är inte det paradis det var tänkt att vara och himmelen är inte alltid synlig mitt ibland oss eller inne i oss. Vi har ett gemensamt uppdrag att leva så på jorden att Guds rike blir alltmer synbart. Och för mig handlar det om att hämta inspiration från det liv som Jesus levde och lärde. Och från andra människor som visat oss goda exempel.
Vi kan inte rädda oss själva men vi kan vara varandras medtjänare och behandla varandra på det sätt som vi själva vill bli behandlade.
Vardagshjältar som i det lilla hjälper till att göra det himmelrike som redan finns här synligt. Så länge solen värmer jorden… (psalm 602)
Amen