UGL står för Utveckling Grupp Ledare. Lise-Lott har tillsammans med Henrik Lindén, kyrkoherde i Karlshamn lett stiftets UGL-kurs.
- Det finns ingen grupp som fungerar utan ledare och ingen ledare kan fungera utan sin grupp. Det är en väldigt bra utbildning som gör skillnad. Den ger insikt i mig själv, i hur grupper fungerar och hur viktigt det är för ledarskapet att gruppen fungerar.
Även den som inte är chef har behållning av att gå utbildningen, detta då den handlar lika mycket om grupputveckling som om ledarskap.
- Vi är ömsesidigt beroende av varandra på arbetsplatsen. Den som gått kursen vet att man har ett ansvar både som medarbetare och som chef för att arbetslaget ska kunna samverka på bästa sätt.
Stiftets UGL-kurs har hållits två gånger på Södra Hoka stiftsgård. Kursen är ett internat som omfattar en vecka på heltid, från måndag till fredag. Att vara minst åtta personer och maximalt 12 är strikt, det har Försvarshögskolan som delar ut licenser för att arrangera utbildningen bestämt.
Mycket att lära av militären
Något som präglat Lise-Lott är att ha tjänstgjort som militärpastor på P7 Revingehed. Det var där intresset för ledarskap väcktes till liv och det var också där Lise-Lott fick möjlighet att gå en UGL-utbildning.
- Kyrkan har mycket att lära av det militära, bland annat disciplinen. Har man sagt att det är klockan två som gäller som är man på plats då och inte en minut senare. Det finns en tydlig hierarki och ordergivning. Jag kunde studera ledarstilar. Jag kunde se vilka personer de underordnade tog order av och lydde med glädje.
Det finns inte ett sätt att vara ledare, alla har sina personligheter. Det är viktigt att vara sig själv, betonar Lise-Lott.
2012 gjorde Lise-Lott debut i rollen som kyrkoherde, detta i Västra Karaby, Hofterup och Dagstorps pastorat.
Inte helt bekvämt
- Jag hade inte som mål att bli kyrkoherde men nu blev jag det. Det var med en skräckblandad förtjusning som jag höll mitt första medarbetarsamtal. Den där stolen jag skulle sätta mig i och ”chefa” var jag till en början inte helt bekväm med.
Hon kontaktade Christer Johansson, officer på Sjöstridsskolan i Karlskrona, och den som lett UGL-utbildningen hon följt. Skulle han kunna tänka sig att bli Lise-Lotts mentor? Svaret var ja.
- Det är rörigt att bli ny kyrkoherde och att under den första tiden ha en mentor var väldigt skönt. Det var omtumlande och omvälvande att bli kyrkoherde - ny miljö, ny situation, nya personer, nytt ansvar och en ny roll att förhålla sig till. Gruppen du ska leda förväntar sig att du ska sitta inne med svaren. Det är inte odelat enkelt, intygar Lise-Lott.
Ensam position
Förutom att ha Christer Johansson som mentor kunde Lise-Lott även vända sig till den rutinerade prästkollegan Henrik Lindén som bland annat tjänstgjort i Amiralitetsförsamlingen i Karlskrona. De träffades under tiden de båda var militärpastorer.
- Det är ensamt på toppen. Du är helt klart ensam i den rollen, berättar Lise-Lott.
God hjälp har även funnits att hämta hos kyrkorådets ordförande. Relationen mellan kyrkoherde och kyrkorådsordförande är A och O. Det kan lätt bli en maktkamp. Är man prestigelös och vet var gränserna går är det inget problem.
- För att samarbetet ska flyta gäller det att båda två ser till församlingens väl och ve, har samma mål, en öppen kommunikation och ett starkt förtroende.
Lärdomar? Vad vill du dela med dig till andra som blir ledare?
- Ha fokus på personalen men tänk även på dig själv och ta hand om dig. Du kan inte leda andra om du är trasig. Man behöver inte vara någon übermänniska men utifrån risken för stress är det av betydelse att sätta gränser. En hög arbetsbelastning förutsätter återhämtning och vila. Ta ledigt med gott samvete.
Människor kommer till kyrkan för att söka upp stillhet och få svar på sina frågor. Då är det viktigt att vi i kyrkan signalerar lugn, annars blir det fel. En annan reflektion Lise-Lott gör är att medarbetare har olika kapacitet och behov. Det gäller att inventera, se, lyssna och bekräfta.
- Ge din personal det de behöver, se individen. Alla kan inte behandlas lika. Var också ärlig och rak. Ju fortare du tar tag i en konflikt, desto bättre. Konflikter är inget farligt. Även om ståndpunkterna skiljer sig kan man samarbeta om man visar varandra respekt.
Lise-Lott betonar att hon inte vill omges av enbart ja-sägare.
- Många är rädda för att bli ifrågasatta, men utan det blir det ingen utveckling. Olikheter berikar och nej-sägare behövs. Försök skapa en miljö där olika åsikter får komma fram. När det är lågt i tak är det en förlust för hela organisationen.
Hur påverkar det att vara kyrkoherde på en mindre ort?
- Jag har ingen HR-specialist eller kommunikatör. Jag kan lite om mycket. Alltifrån risker i vaktmästarens arbetsmiljö, budgetarbete till löneförhandlingar.
- Att vara ett litet team är mysigt men om något inte fungerar blir det väldigt utsatt. Vi har varandra på gott och på ont. Jag tror det är bra att börja sin bana som kyrkoherde i ett mindre sammanhang och sedan ta steget till en större enhet. Det är bra att kunna växa in i rollen.
Samtidigt är det ett faktum att i kyrkans värld finns inte stora möjligheter till avancemang. Det finns inte så många andra vägar att gå än att bli kyrkoherde, poängterar Lise-Lott.
Utmaningar?
- Att få människor att vilja följa dig. Att skapa en miljö där alla drar åt samma håll och vill bidra med sina kunskaper och kompetenser.
Möjligheter?
- Att bygga ditt team är en jättemöjlighet. Att ha gemensamma mål likaså. Som kyrkoherde följer du hela processen från att idén kläcks till att den genomförs och blir verklighet via kyrkoråd och budget. Det jag verkligen uppskattar i min roll är att få vara med och påverka.
Vilka krav ställs på att vara ledare i kyrkan idag?
- Du ska skapa engagemang och delaktighet. Du ska stå för det andliga ledarskapet, vara väl förankrad i dig själv och i din tro. Det är viktigt att göra budskapet känt och ha Kristus i centrum.
Om du spanar framåt?
- Då tror jag att det blir större enheter, krympande ekonomi, mer slimmade organisationer. I och med medlemstappet måste kyrkan bli synlig där vi verkar. Vi kommer att i ännu högre grad behöva samverka med andra aktörer i samhället.
Vilka egenskaper ser du som extra viktiga för framtidens ledare?
- Man måste tycka om att leda, tycka om människor. Det krävs mognad. Du ska ha en blick riktad utanför församlingen och se vad som händer i samhället omkring dig. Våga stå upp för kyrkans värderingar och se vad vi kan bidra med. Vi är lite suddiga, vi kan behöva vara lite tydligare.
maria.c.lundstrom@svenskakyrkan.se
FAKTA
Lise-Lott Jönsson prästvigdes som 23-åring i juni 1994 för Strängnäs stift. Hon tjänstgjorde som pastorsadjunkt i den församling där hon vuxit upp i Eskilstuna.
1998 innebar en flytt till Skåne. Lise-Lott fick ett vikariat i Eslöv och stannade kvar i nio år. På det följde fem år i Södra Sandby församling. Där arbetade Lise-Lott bland annat som militärpastor på P7 Revingehed. Sedan sex år tillbaka är titeln kyrkoherde, detta i Västra Karaby, Hofterup och Dagstorps pastorat.
Lunds stift har ledarskap som en viktig prioritering. Sedan 2017 är Lise-Lott Jönsson engagerad som kursledare för Lunds stifts UGL-utbildning.