Text: Joh 15:10-17
Jesus sade: Om ni håller mina bud blir ni kvar i min kärlek, så som jag har
hållit min faders bud och är kvar i hans kärlek.
Detta har jag sagt er för att min glädje skall vara i er och er glädje bli fullkomlig.
Mitt bud är detta: att ni skall älska varandra så som jag har älskat er.
Ingen har större kärlek än den som ger sitt liv för sina vänner.
Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er.
Jag kallar er inte längre tjänare, ty en tjänare vet inte vad hans herre gör. Jag kallar er vänner, därför att jag har låtit er veta allt vad jag har hört av min fader.
Ni har inte utvalt mig, utan jag har utvalt er och bestämt er till att gå ut i världen och bära frukt, frukt som består, och då skall Fadern ge er vad ni än ber honom om i mitt namn. Detta befaller jag er: att ni skall älska varandra.
- Varje morgon när jag har vaknat, tittar jag ut genom mitt sovrumsfönster för att se på den rika växtlighet och djurliv som pågår därute. Våren, eller nu kanske man kan säga försommaren, är en av mina favoritårstider på året. Då får allt som legat i vila under hösten och vintern kraft och det har dött får åter möjlighet att hitta livskraft igen. Vilken tillit naturen har till sig själv att kunna växa på nytt igen, år efter år.
Tillit och att kunna få växtkraft är också nödvändigt för oss människor att få känna och uppleva. Detta är två viktiga komponenter för en vänskap, liksom Jesus gav tillit till sina lärjungar, att bära budskapet att älska varandra liksom han älskade dem.
Jesus fick nog lärjungarna att känna sig speciella, då han berättade för dem att han hade valt ut dem. Precis som det kan kännas idag när vi hittar en vänskap som där finns tillit, omsorg och ger näring åt varandra att kunna växa som människor. Och allt som ska växa, både växter, djur och människor, behöver sina doser av rätt sorts näring och omsorg.
Amanda Hilding/pedagogpraktikant