Två nya präster i Linköpings stift: ”Det känns upplyftande och som att jag är buren”

Sommarsolens varma strålar sken in i domkyrkans höga fönster när det var dags att fira högmässa och fira att två prästkandidater får gå ut i tjänst. Domkyrkans kammarkör och domkyrkans kammarorkester stod för högtidlig sång och musik för och med gudstjänstbesökarna. Biskop Marika Markovits predikade om sändning och i slutet av hennes predikan vände hon sig direkt till prästkandidaterna:
- Kära prästkandidater, redan i dopet fick ni er första sändning, liksom vi alla som är här idag. Att vara Jesu lärjungar i världen med ett löfte att Gud är med er. Alltid. Er uppgift är att vara lyhörda för, och göra människor uppmärksamma på, Guds befriande verk som pågår och ger mod att bryta upp och tillit till Jesu ord: Jag är med er alla dagar till tidens slut.

Två nya präster redo för tjänst 

Efter den fina vigningsprocessen och förbönen fick de nyvigda prästerna vända sig om till församlingens jubel och applåder som övergick i Domkyrkokörens starka och mäktiga sång i ”Halleluja” ur Händels Messias. De nya prästerna kommer att inleda sin tjänstgöring i Svenska kyrkan som pastorsadjunkter under ett år: Maria Blank i Sankt Olofs församling i Norrköping och Björn Blom i Skäggetorps församling i Linköping.

”Nu är jag präst”

Efter mässan utanför domkyrkan sken de nya prästerna Maria och Björn i kapp med junisolen. Innan de fick möta sina nära och käras gratulationer fick de svara på den klassiska frågan hur det känns.
- Det känns fantastiskt. Nu är det klart, nu är jag präst. Det känns jättebra och är helt rätt, säger Maria Blank.
- Det känns upplyftande och som att jag är buren. Jag kände i kyrkan att jag kan vila lugnt för att jag har människor runt omkring mig och Gud som kan bära mig, säger Björn Blom.

Text och foto: Filip Ewertsson

MARIA BLANK, 30 år, bor i Norrköping
Maria lämnade sin barnatro med en snedvriden gudsbild för att slå sig fri. Hon påbörjade studier på konsthögskolan i Umeå, men valde att hoppa av för att hon kände att det inte var platsen för henne. När hon började att plugga religionsvetenskap i Göteborg kändes det som att hon hittat hem. Efter år som sökare med nyfikenhet för andra religioner så bejakade hon till slut den kallelse som hon känt länge och som flera i hennes närhet påtalat under flera år: att bli präst.

Vad är din drivkraft för att bli präst? 
– Jag är nyfiken och har väldigt lätt att möta nya människor. Jag känner mig fortfarande som en person utanför normen och har en stark samhörighet med människor som är lite udda fåglar. Det är en enorm nåd att få tjäna och bygga församling. 

Maria kommer att arbeta i Sankt Olofs församling i Norrköping.
– Jag känner mig rörd över att jag får göra det här! Jag känner mig oerhörd önskad och omtyckt i det här sammanhanget. Att få vara med att skapa en kontakt där människor får möta varandra och Gud. Det känns helt rätt, säger Maria Blank.

BJÖRN BLOM, 32 år, bor i Mjölby.
Björn har tidigare arbetat som städare på Arlanda under pandemin och som ansvarig säljare på elektronikavdelningen på Erikshjälpen i Uppsala. Han är inte uppvuxen i en kristen familj och blev troende vid 17 års ålder när han läste Bibeln på egen hand. Som tonåring hade han ett intresse för etik och filosofi som kändes ofullständigt. När Björn läste Bergspredikan i Bibeln så upptäckte han att det fanns ett djup och något ännu bättre i kristendomen. 
 
Vad är din drivkraft för att bli präst? 
– Jag tycker väldigt mycket om prästarbetet. Jag gillar liturgi, att förkunna och prata om trosfrågor. Att berätta om min och andras tro känns väldigt givande. Det känns rätt att bli präst, det är det här jag upplever att jag ska göra. 

Björn kommer att arbeta i Skäggetorps församling i Linköping.
– Det känns jättebra att komma till Skäggetorps församling. Det är fantastiskt trevliga och duktiga anställda som gör ett jättebra jobb. Det är en ärlig och gedigen församling. Det ska bli skoj och intressant att se hur man kan nå över språkgränserna, säger Björn Blom.