Från och med januari 2026 har Kyrkomötet, Svenska kyrkans högsta beslutande organ, bestämt att det ska bli tydligare hur kyrkan förvaltar skogen ur ett andligt perspektiv. Därför har jag stämt träff med Tomas Björkesten, naturvårdsspecialist i Linköpings stift, i en skogsglänta i utkanten av stan.
Ett lätt duggregn knäpper stilla i grenarna ovanför oss. Med träden som fondvägg - långt ifrån konferensrum och digitala mötesvyer - slår vi oss ner på en trave med fällda småträd. I förbifarten får jag veta att den för mig anspråkslösa ”högen” vi just satt oss på är en faunadepå med en större betydelse än man först kan ana – inte minst för skogens allra minsta kryp och för naturens mångfald.
Blir både lugn och alert
Tomas brinnande intresse för skogen kom bokstavligt talat med modersmjölken. Han växte upp på en gård med skogen runt knuten och med tiden fick skogsintresset allt fler årsringar. Examen till skogsmästare och anställning på Skogsstyrelsen ledde honom till tjänsten som naturvårdsspecialist på Linköpings stift.
Vad händer med dig när du kliver in i en skog?
- Det är flera saker och sinnen på en och samma gång. Tystnaden och ensamheten är en sak. Jag blir väl lugn på ett sätt, men jag blir också väldigt alert. Skogen är mitt yrke och intresse, säger Tomas.
Han berättar att han som liten samlade på kapsyler och annat. Nu har samlandet i stället övergått till arter. Han registrerar vad han ser via appen Artportalen och har just nu strax över 1 000 arter. Det kan låta mycket, men den som har flest i Sverige har drygt 15 000.
- Men han bor på Gotland med många unika arter, så det är lite doping, säger Tomas med ett leende.
”Man blir ödmjuk för livet och tillvaron”
Uppdraget att gynna biologisk mångfald och arbeta med naturvårdande skötsel är några av Tomas huvudsysslor i tjänsten. Med träden som pelargång under gröna valv menar han att det också finns en oundviklig andlig dimension som han inte kan värja sig ifrån.
Hur känner du för den här skapelsen som vi sitter mitt i?
- För mig så är ordet förundran det jag känner. Här finns perfekta förhållanden för både en stor gammal ek och för millimeterstor lav som bäst ses med lupp. Om man tittar på träden som stått här i flera hundra år så ger det verkligen perspektiv. Jag tycker att man blir ödmjuk för livet och tillvaron. Gud är större än vad jag är, säger Tomas.
Tar hänsyn till andra värden
Han är högst medveten om att många har åsikter om hur landets skogsaktörer bedriver ett skogsbruk med mindre fokus på sociala värden och större fokus på ökad avverkning för att jaga mer ekonomisk vinst.
- Men där skulle jag vilja sticka ut hakan och säga att kyrkan, från Linköpings stifts perspektiv, är duktig på att ta hänsyn till andra värden än bara ren virkesproduktion, säger Tomas.
”Relationen med Gud pågår hela tiden”
Tomas tänker att nutidsmänniskan kanske ibland kan vara lite svältfödd på att vistas i naturen. Allmänhetens relation till naturen kan rymma allt från uttalad biofobi (red. anm. rädsla mot biologiskt material och insekter och smådjur) till en plats för att verkligen andas ut, i stillhet eller under rörelse. Och i vissa länder ordineras till och med tid att vistas i skogen som en alternativ medicinering.
För hans egen del kan upplevelsen att komma ut i skogen på många sätt vara jämförbar med att gå in i en kyrka.
- Min tro och relation med Gud pågår hela tiden i mitt liv, oavsett om jag är kyrkan eller i skogen.
Text Filip Ewertsson
”Tack för den jord du givit oss Gud med alla dess resurser och varelser. Tack för den mäktiga pelarsalen där naturen självt känns som en katedral. Tack för de urgamla träden som genom historiens vingslag ger mig ett svindlande perspektiv på min tillvaro. Tack för allt liv som finns omkring, stort som smått – det skänker mig en förundran inför skaparundret i vilket även lilla jag är en del.”
Bön skriven av Tomas Björkesten
Tomas Björkesten, 38 år
Titel: Naturvårdsspecialist och utbildad skogsmästare
Familj: Fru och tre barn
Bor: I byn Sunneränga på småländska höglandet utanför Eksjö
På fritiden: Sjunger i en vokalensemble och i kyrkokören i Norra Solberga-Flisby församling, där han också är ordförande i församlingsrådet. Han spelar även orgel, piano och dragspel.