Vi besöker Anneli Lindberg i hennes konstnärsateljé i en gammal skola nära Matteus kyrka i Norrköping. Där delar ett tiotal konstnärer utrymme. Det blir ett intressant samtal om konstnärskapets och integrationens villkor. Vi talar om många kontraster – invandrad/svensk, konstnär/tjänsteman, man/kvinna, kyrka/samhälle.
Och redan själva den vackra ateljén är full av kontraster. De höga fönstren släpper in massor av ljus. Dessutom släpper de in – och ut – en massa värme också.
- På sommaren kan det bli 32 grader härinne, på vintern 12, säger Anneli.
Detta är väl det närmsta man kommer en takås i Paris, fast här i Sverige?
- Haha, jo, när vi får besök av konstnärsvänner från Stockholm kan vi knappt släppa in dem här. De tror knappt att nåt sånt här finns på riktigt.
Här vid Anneli Lindbergs konstnärliga bas samt i en lokal vid Holmentorget utförs det prisbelönta arbetet. Strax efter den stora flyktingvågen 2015 föddes idén att försöka göra något för de kvinnor som kommit.
- Jag träffade invandrade kvinnor som pratade om sina barn – ”jag är så glad att mina barn får leva här i Sverige, växa upp och få en framtid”. Då tänkte jag – men du själv då? Ska inte du också ha en framtid? Många av dessa kvinnor sitter fast mellan man och barn och får inget utrymme alls för sig själva. Det ville jag ändra på.
Vi pratar om hur skillnaden mellan människor med olika bakgrund kan vara både svår och givande, och hur det är en utmaning att leda en sådan mångkulturell grupp – samtidigt som hon ska försöka få tillvaron att gå runt med den ekonomiska osäkerhet alla konstnärer lever under. Där kommer naturligtvis stipendiet väl till pass.
- Jag är så glad över att få det – Martin Lönnebo är en sån inspirerande personlighet!
Max Wahlund
Ur nomineringen
Anneli Lindberg är textilkonstnären i Norrköping som ligger bakom Kvinnonätverket #hemma och den ”husmorsgraffiti” som numer är ett inslag i stadsbilden i Norrköping. 2016 tog hon initiativ till Kvinnonätverket #Hemma som ett integrationsprojekt, och har fortsatt att vara dess konstnärliga och faktiska ledare. Nätverket består av kvinnor från olika länder med textilt hantverk som sitt gemensamma språk.
Annelis bärande tanke är att kvinnor ska få ett erkännande för sitt handarbete, att alstren ska sättas upp och synas i staden för att visa på kvinnokraften så att de nyanlända kvinnorna ska kunna peka på att här har de varit med och gjort något för sin nya hemstad. Det blir ett sätt att sprida glädje i det som kan kallas "vårt gemensamma vardagsrum" och ett bidrag till att göra världen mjukare. När man pryder nya platser i staden och dess omgivningar, uppmuntras deltagarna även i att vidga sin hemkänsla till nya platser i staden och omgivningarna.
Kvinnorna arbetar med återbruk och tar vara på våra förmödrars virkade dukar, sådant som har sorterats bort och hittats i secondhand-butiker eller byrålådor. Dukarna sätts ihop till nya konstverk samtidigt som samtalen böljar och man delar liv och oro för framtiden; ska man få stanna i Norrköping? Hur ska det gå för barnen? Hur ska man finna sig till rätta? Vågar man vara med i den skapande leken som läkande kraft?
Kvinnonätverket har varit verksamma och arbetat offentligt i samband med Kulturnatten, kvinnodagen, riksdagsvalet, alla hjärtans dag, demokrati- och människovärdesdagarna i Norrköping 2019 mm. Kvinnonätverket har också bidragit till en utställning på Länsmuseet, på Löfstad slott, Norrköpings konstmuseum och gallerier i Norrköping. Just nu kan man se deras verk vid Kärleks-parken mot Strömmen, i Folkparken och med ett stort hjärta vid Söder Tull. Det senaste verket är ett frimärke med husmorsgraffiti, ett offentligt verk som ska representera Sverige runtom i världen.
Annelis engagemang för detta är stort och helhjärtat, hennes kontaktnät berör ett 60-tal kvinnor som hon fått kontakt med genom SFI, sjukvården, språkcaféer i församlingar i Norrköping, och sist men inte minst genom att ha ett öppet arbetssätt och engagera kvinnor som i sin tur engagerar andra kvinnor. Hennes arbete har fått stöd genom Kyrkostyrelsens medel för arbete med asylsökande och flyktingar, och drivs i samverkan med Borgs församling i Norrköping.