Drop in-vigslar... Kan det funka? Blir det inte lite som att ta in på ett vigselkapell i Las Vegas, Elvis Style? Eller något mer romantiskt med hjärtan kanske, massor av hjärtan! Alla hjärtans dag passar väl alldeles utmärkt för en drop in-vigsel? Eller blir det cringe - för att använda ett återkommande ord från min son då skämskudden behöver vara nära till hands. Eller blir det inte en vigsel riktigt på riktigt?
Så gick mina tankar på vägen till S:t Petri kyrka i Västervik då jag skulle vara vigselpräst för drop in-vigslar tisdag den 14 februari, på Alla hjärtans dag.
Vigseln pågick 17-21.00. Vår administratör Heléne Thorsson tog emot hindersprövning och kollade att allt var i ordning. Barn- och ungdomsledaren Maria Elmerfjord hade förberett goodie bags, lite bubbel och godis till borden som var iordningställda för varje vigselpar och gäster de kunde tänkas ha med sig.
Det första paret kom tjugo minuter före fem och sedan rullade det på. Sju par gifte sig denna kväll.
”Hej! Larz heter jag. Vad heter ni?” Så började vigselsamtalet. Efter några artighetsfraser kom vi in i det där meningsbärande i våra liv; relationer, omtänksamhet, enkelhet, gemenskap och närhet.
Jag överrumplades av att det blev så genuina möten, att vigselparen delade sin livberättelse och om mötet där kärlek uppstår. De där mötena som fångar livets innersta.
Jag skrev ned några rader från deras livsberättelser och deras kärleksresa. Högt och lågt. Det blev många skratt, allt avhandlat på kort tid. Några av paren har levt många år tillsammans och har familj, andra har träffats ganska nyligen.
Paren fick välja in- och utgångsmusik, en psalm och en solosång. De fick välja från en lista. Ett av paren valde bara ett musikinslag, en solosång. ”Vi vill ha det enkelt.”
”Ja, då ses vi i kyrkan om några minuter”, sade jag efter vigselsamtalet.
Så ljöd klockorna och efter vigseln, på väg mot fotograferingen, sa något av paren ”det här var ju på riktigt!”
Ja, verkligen. Det är på riktigt.
När jag stod där inför fjärde vigseln och redan fått ta emot så mycket förväntan och kärlek, så vackra löften och en innerlighet som bara smittar, då kunde jag inte annat än tänka: i kärleken är världen hel, vi behöver det, paren utstrålar hopp för framtiden.
Efter alla vigslar var jag förstås trött - men mycket tacksam och glad över att vi i pastoratet ordnar drop in-vigslar.
Där kärlek sker - sker något heligt, sa en gång ”radioprästen” Ludvig Jönsson. Jag tror alla vi i de två arbetslagen som arbetade med drop in-vigseln - allt från organister, vaktmästare, pedagoger, administratörer, kommunikatörer och präster och brudparen- kände just det.
Text: Larz Netz, präst i Västerviks församling