Seminariet Energieffektiv krematorieverksamhet med bibehållen etik hölls i början av året och samlade medarbetare från begravningsverksamheten i Svenska kyrkan och från Stockholms stad.
SKKF, Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund, och Svenska kyrkans samordnare för begravningsverksamheten Sara Adolfsson, och energisamordnare Magdalena Boork, stod för arrangemanget och frågeställningen för mötet var tydlig – hur kan kremeringarna ske med mindre avtryck på miljön, men utan påverkan på etiken?
Rimlig påverkan
- Det här är knepigt, säger Lars Sandman, professor och föreståndare för Prioriteringscentrum vid Linköpings universitet, och först ut att tala på seminariet.
- Energieffektivitet och etik balanserar mot varandra och det finns goda argument för båda sidor.
I grunden görs energieffektiviseringen av etiska skäl, menar Lars Sandman. Begravningsverksamhetens påverkan på klimatet måste vara rimlig, både för vår generations skull och för kommande.
- Det är förstås nödvändigt att kremeringar sker med färre klimatavtryck, men vi måste samtidigt se dels den avlidnes och de närståendes värdighet och integritet, dels de anställda vid krematorierna och hur de påverkas av förändrade arbetssätt.
- Det är med andra ord flera delar som måste vägas mot varandra och ännu svårare blir det när man betänker att olika personer ser olika på begreppet värdighet. Det gäller att vara lyhörd i mötet med anhöriga och ha reda på om den avlidne har uttryckt något om ett värdigt förhållningssätt i döden.
Lars tar samkremering som exempel och använder en modell där för- och nackdelar vägs mot varandra.
- Modellen kan göra det enklare att ta beslut i etiska frågor, men det är svårt när magkänslan, lagtexten, miljömål, religioner och värderingar drar åt olika håll.
Våg av motstånd
Eftersom samkremering inte är lagligt i Sverige är Lars Sandmans fråga hypotetisk. Men samtidigt mycket viktig att diskutera, menar Sara Adolfsson:
- Det var intressant att se mötesdeltagarnas reaktion när Lars lyfte ämnet. Det gick som en våg av förfäran och motstånd genom rummet, säger hon.
- Men när vi förklarat att de inte alltid går att lyssna kategoriskt på magkänslan utan att det också är viktigt att diskutera varje fråga ur olika synvinklar, så blev det ett gott samtal i rummet. Det vi ser som etiskt riktigt idag behöver inte vara det längre fram i tiden och det bör vi tänka på.
Mötet fortsatte med studiebesök vid Eskilstuna krematorium där deltagarna bland annat fick grupparbeta kring frågan ”ser ni några etiska dilemman i er verksamhet?”
- En svårighet, som vi vet att många upplever, är att det ofta går alldeles för många dagar mellan dödsfall och kremering, säger Sara. Det kan påverka processen och föra med sig att kremeringen tar längre tid och kräver mer energi och mer arbete av personalen.
Lämplig gränsdragning
Ett annat etiskt dilemma som diskuterades, där extra tidsåtgång också är en faktor, är sidoläggning.
- Det är en av de frågor som är tydligast kopplad till energianvändning, säger Hanna Hermansson, miljöingenjör vid Göteborgs begravningssamfällighet.
- Här tror jag att vi tänker olika runt om i Sverige och det gäller att hitta en lämplig gränsdragning. Det finns dom som tycker att det är okej att ställa in en ny kista bredvid ett stoft som inte brunnit färdigt, medan andra är strikt emot. Vid vårt krematorium rakar vi ner små delar som inte riktigt brunnit färdigt i askschaktet med övrig aska, där det brinner upp. När hällen är ren ställer vi in en ny kista.
Kompetens och vilja
Frågorna är många och svåra och diskussionerna kommer att fortsätta. Seminariet är första steget i projektet med samma namn, Energieffektiv krematorieverksamhet med bibehållen etik, som avslutas 2027.
- Det har varit nyttiga och givande dagar i Eskilstuna, summerar Sara Adolfsson.
- Jag tar med mig att det finns en oerhörd kompetens bland personalen i krematorierna och en stark vilja att utveckla processen för miljöns skull. Men det är mycket tydligt att etik och värdighet går först. Alltid och för alla.
Text: Anna Lindén, skribent och kommunikatör, Linköpings stift.