Höstens kyrkoval närmar sig nu snabbt. När vi går in i förtidsröstningslokalen eller vallokalen är vi del av en demokratisk tradition som är lätt att ta för given. Gör inte det. Bara ett par generationer bort fanns inga allmänna val – för alla. Min farmor Maggie blev myndig 1920. Först året därpå blev det möjligt för henne och för andra kvinnor rösta för första gången. Demokrati är inte självklart, och bästa sättet att värna den är att använda den.
När Svenska kyrkans kyrkotillhöriga röstar i kyrkovalet visar vi ett konkret engagemang för den kyrka som hela 60 procent av Sveriges befolkning tillhör. Kyrkan bildar ett finmaskigt nät över hela landet och finns närvarande i städer, på småorter och på landsbygden. Kyrkan bärs upp av bland annat de förtroendevalda, de som du nu har chans att rösta fram.
När jag tittar på listan över de som kandiderar till församlingar i Linköpings stift ser jag en imponerande bredd. Här finns frisörer, professorer, travtränare, lärare, läkare, kockar, undersköterskor, chaufförer… En del är studenter, andra är pensionärer. De bor i stadskärnor, förorter och småbyar.
Olikheterna berikar. För att tala med Paulus ord, i Romarbrevet 12: 4–5:
”Ty liksom vi har en enda kropp men många lemmar, alla med olika uppgifter, så utgör vi, fast många, en enda kropp i Kristus, men var för sig är vi lemmar som är till för varandra”.
Alla delar är lika nödvändiga, vi är en folkkyrka, och vi hjälps åt – till exempel genom att rösta.
I kyrkovalet har man rösträtt från det att man fyllt 16 år, det glöms ibland bort. Du som är mor- eller farförälder eller förälder, ta alltså med din 16-åring till förtidsröstningen eller på valdagen. Och du som är 16 år och äldre, påminn dina föräldrar och mor- och farföräldrar att det är dags att rösta!
Tillsammans tar vi ansvar för kyrkan i nuet och framtiden
Martin Modéus
biskop i Linköpings stift