Ett enda ber jag Herren om, detta begär jag:
att få vara i Herrens hus varje dag i mitt liv
för att se Herrens ljuvlighet och söka svar i Hans tempel.
(Psaltaren 27:4)
Denna bibelvers läser vi före högmässan varje söndag i S:t Hans kyrka. Den versen har varit ”min” från första gången jag som nybliven vaktmästare deltog i söndagens förmiddagsbön. Att ha fått möjlighet att tjänstgöra i kyrkan är ett stort privilegium. Det är med både stolthet och vördnad jag låser upp dörren till Guds hus när jag kommer på morgonen, men också med ödmjukhet och tacksamhet.
Därför är det naturligt att börja arbetsdagen med att gå in i kyrksalen för dagens första möte – en stund med Herren själv. Efter att ha lagt min dag i Hans händer är jag redo att ta mig an de sysslor som väntar.
Arbetet är rikt och omväxlande, trots att många uppgifter är återkommande från vecka till vecka. Det är dock mötena med alla människor som besöker kyrkan i olika ärenden, som ger liv åt mina dagar.
Många gånger får jag dela såväl sorg som glädje med andra. De samtalen känns viktiga och ”på riktigt”. Ibland ringer någon och ber att jag ska tända ljus för en människa som är sjuk eller har det svårt på något annat sätt.
Guds Ande verkar förstås i ordet och sakramenten, men jag har erfarit att Han är där också i mötena människor emellan. I kyrkans mycket speciella atmosfär blir den närvaron extra påtaglig!