Martins pärlor

I mötet med människor av en annan tradition föds idén till ett enkelt armband som med sina 18 färgade pärlor rymmer hela livet. Allt sedan den dagen har Livets pärlor spridits ut över världen. Så börjar historien om Frälsarkransen.

När jag tjugo år senare sitter i ett radhus i Berga hemma hos Martin Lönnebo, tidigare biskop i Linköping och skapare av Frälsarkransen, låter det hela som en saga. Martin berättar dock att många var tveksamma i början och avfärdade det hela som en barnslig sak. Bokförlaget ville knappt ge ut kransen.

– Vi beställde pärlor från en hobbyfirma och ungdomsgrupper i Linköping satt och trädde pärlor och målade de första kransarna. Det gjordes inte mycket reklam för den, men det visade sig att Frälsarkransen fungerade och den spred sig snabbt.

Två påvar har fått en krans av den svenska ambassadören, men Martin berättar hellre om de människor som hör av sig och berättar vad Frälsarkransen betyder för dem. Någon har den under kudden och kan greppa Bekymmerslöshetens blåa pärla när nattens sömnlösa grubblande kommer. Någon annan berättar att samma pärla var en kraftkälla vid förlossningen och för en tredje var Gudspärlan en trygghet i livets slutskede.

Varför tror du att Frälsarkransen har fått ett så stort genomslag?
– Att man kan röra vid den är grundläggande. Den är öppen, men har en riktning, ju mer man använder den ju mer fördjupar man sig. Den är inte påstridig eller moraliserande.

Hur använder du Frälsarkransen personligen?
- Jag har den i fickan och på nattduksbordet. Det är skönt att påminnas om den andliga världen och i hemlighetspärlorna har jag gömt alla dem som jag ber för och då räcker det att röra vid dem.

Kan man ha hjälp av den även om man inte är kristen?
– Kransen är allmänmänsklig, men man kanske blir kristen på kuppen, säger Martin med ett leende. Gud är för alla. Vi är skapade till Guds avbild med samvete, ansvar, drömmar och önskningar. Martin berättar om religionens fem språk, där det tredje språket är handling. Man gör tro istället för att använda det religiösa språket. Det är också tro.

Är det en av Frälsarkransens styrkor att man kan fylla varje pärla med sitt eget innehåll, till skillnad från kristen tro som ibland uppfattas som en paketlösning att ta ställning till, mer än ett sätt att leva?
– Jesus säger: Följ mig! Kom och se! Pröva! Det är inga förhör eller tro på det och tro på det.

Jag önskar att det kom en större nyfikenhet på det inre livet. Det finns två riktningar i vårt samhälle, en inåt och en utåt. Den längsta vägen är inåt, men det är den som också är mest försummad. Det är fokus på att hjulen snurrar, på yttre framsteg och det är bra. Vi lever i det bästa samhälle som existerat och det är jag tacksam för. Men det finns inga hjul som kan öka i all evighet. Vi kan odla vårt jordklot, men inte förbruka det. Vi har bara ett jordklot. Om vi fortsätter att försumma de inre värderingarna förstör vi grunden för vårt samhälle. Både jorden och själen. Vi kommer upptäcka att vi måste återvinna själen. Det är ingen konkurrens mellan det inre och yttre, de stärker varandra. Andlig konsumtion förbrukar å andra sidan ingenting. Det är miljövänligt.

Är det därför som det numera finns en grön pärla bland Hemlighetspärlorna?
– Den gröna pärlan passar mig bra, jag har engagerat mig så länge för miljön och när jag rör vid den så ber jag för alla miljökämpar och forskare på jorden. Här ryms enkelhet, naturlighet, miljövänlighet.

Alla som har en frälsarkrans kan vara lugna. Man behöver inte skaffa sig en ny krans. Det är samma krans med tre hemlighetspärlor men en av dem skimrar mellan vitt och grönt. Den gröna färgen finns i allt vitt ljus.

Hur tänker du dig Gud?
– Jag tänker snarare inte alls, svarar Martin leende. Den inledande bönen när man tar i gudspärlan är:

Du är gränslös.
Du är nära.
Du är ljus
och jag är din.

Det första, man måste ha en stor Gud, inte en liten Gud som liknar oss, någon som vi förstår oss på, utan gränslös, som är större än vi kan förstå. Det andra är: Du är nära, annars skulle man inte behöva Gud. Sen kommer det tredje: Du är ljus, det vill säga; godhet, sanning och rätt. Sån är Gud och då kan man säga: Jag är din. Om man upprepar det tillräckligt många gånger så börjar det sätta sig. Gud är livsmysteriet, det är i Gud som vi lever, rör oss och är till. Gud är båda fjärran och nära. Livet. Existensen. Det är inte att förstå sig på Gud som är det viktiga, det är relationen.

Förundran är nyckelordet. Om man går ut i skapelsen och inte bara ser dollartecken, kan man liksom se Gud på ryggen. Om man går ut i skogen och bara ser vad varje träd är värt, så har man inte sett skogen.

Den 28 mars invigs en permanent Frälsarkransutställning i Domkyrkan. Hur känns det?
– Ja, det ju en väldigt trevlig idé med en cirka 180 meter lång krans. Jag har skrivit olika tankar och böner så att man kan vandra vägen inåt, istället för vägen utåt. Och det lyser om pärlorna så man hittar vägen rätt. Det är en gammal sed från medeltiden att vandra en pilgrimsvandring i kyrkan. I framtiden är det en del som sitter i kyrkan, men förhoppningsvis många som går runt i domkyrkan och får välsignelse och hjälp av det.

Om du drömmer 20 år framåt - vad ser du då?
– Frälsarkransen som sådan bryr jag mig inte så mycket om. Det jag bryr mig om och är intresserad av är att människor börja vandra vägen inåt igen och förstå det stora i att ha en tro att vila i. Frälsarkransen är ju bara ett redskap, man får gärna hitta på något ännu bättre.

Denna intervju gjordes av Royne Mercurio och publicerades i Liv & Längtan nr 2 2015, i samband med Frälsarkransens 20-års jubileum.