Här omfamnas kyrkan av en fin gammal trädgård med fruktträd, blomrabatter och en syrenberså. Ingen trafik hörs trots att det går att parkera alldeles intill. Istället hörs porlandet av bäcken som rinner vid trädgårdens gräns och kören av fåglarnas sång. Denna oas mitt i Vidingsjö inbjuder att stanna upp, ta ett par djupa andetag och stilla sig i tacksamhet och glädje.
Om jag kommer kl. 09.00 så får jag vara med på morgonbön och efter den finns det ofta möjlighet till en kopp kaffe och en pratstund med någon annan fikasugen eller kanske bara läsa att tidningen i sockenstugan några steg bort.
Sen är kyrkan öppen för bön och stillhet hela dagen fram till 16.00! Till trädgården kan jag alltid komma och bara vara. Kanske är det min tur att stänga kyrkan i dag. Då tar jag Bönboken och håller en stunds andakt.
Kl.16.00 på söndagen är det dags att kliva in i kyrkan, välkomnas och omfamnas av den speciella atmosfär som råder här. Kanske beror det på den vackra, enkla byggnaden eller kanske på den härliga musiken och sången, kanske på vännerna i församlingen eller på de fina prästerna eller på allt sammantaget - men det är riktigt gott att vara här och det ger mig trygghet och kraft för kommande vecka.
Men nu är det ju sommar! Då går jag inte in i kyrkan på söndagen utan ut till stenaltaret mitt i naturen. Där njuter jag av allt vad naturen kan ge, samtidigt som jag deltar i mässan som alltid firas i trädgården, om vädret tillåter.
Ett besök i kyrkbyn blir alltid ett möte; ett möte med Gud, ett möte med mig själv eller ett möte med någon av de underbara människor som rör sig här.
– Nja, svarar jag mig själv, Vidingsjö kyrkby är väl kanske inte Paradiset. Men nog ger det mig en glimt av det! Välkommen hit du också!
Elisabeth Ajax