Vi står på tröskeln till Stilla veckan och påsken. På långfredagen sänker sig mörkret över jorden, hela skapelsen håller andan för att på påskdagen explodera i glädjen över Jesu seger över döden. Och så kommer annandag påsk, den där ibland lite bortglömda stillsamma söndagen. Den kommer där lugnt och eftertänksamt efter påskdagens stora fest.
På annandagen får vi följa några av lärjungarna på vandring från Jerusalem mot Emmaus. Så kommer då någon och slår följe med dem. De samtalar med främlingen om vad som hänt i Jerusalem de senaste dagarna. De berättar om den tomma graven och att de inte vet vad de egentligen ska tro. Tålmodigt samtalar främlingen med dem och när de kommit fram till Emmaus och han lämnar dem förstår de att det var Jesus och att han verkligen har uppstått.
Ett för lärjungarna oväntat samtal, men det öppnade deras ögon och ledde dem till nya insikter. Den sortens samtal hamnar även vi ibland i våra liv. Samtal med människor i vår närhet, med en präst eller en diakon eller kanske med en fullständig främling. Samtal som kanske kommer ur behov av att dela såväl glädje som sorg, samtal där vi söker ledning eller råd, eller samtal där vi nyfiket lär känna andra människor.
I vår kyrka har vi samtalat med varandra i alla tider och gör det fortfarande. Vill du som läser detta träffa någon för samtal utifrån just dina förutsättningar så tveka inte att kontakta din församling. Tillsammans kan vi få möjligheten att vandra ett litet stycke tillsammans, tala med varandra och förhoppningsvis upptäcka nya perspektiv i våra liv och vår tro.
Lisa Kjellgren • Församlingsherde i Tannefors