Barnen övade på julpsalmer, plötsligt sa den ena flickan till den andra:
– Men du kan ju inte läsa, vad skall du då ha psalmboken till?
– Men jag kan ju sjunga, sa flickan och fortsatte glatt att sjunga med psalmboken i högsta hugg.
Jag blev så varm i hjärtat när jag såg detta, hon höll i psalmboken som om den vore en skatt.
Häromdagen satt jag och en kollega och bläddrade i psalmboken. Vi konstaterade att vi båda, fastän vi jobbat så länge, fortfarande hittade psalmer som vi inte stött på tidigare, och som verkligen berör och känns angelägna.
Visst är det fantastiskt, psalmboken är verkligen en skatt, och nu när advent och jul närmar sig blir den högaktuell, de mest omtyckta julsångerna är ju faktiskt psalmer i just denna bok.
Jag har svårt att peka ut en favoritpsalm, men när jag sjunger Det är en ros utsprungen känns det som att rum efter rum öppnas i mitt hjärta. En vacker melodi med lika vacker text...
Den späda rosen fina, som doftar salighet, i mörkret månde skina, besegra dunkelhet.
Barnkören sjunger nu både Hosianna (G.J. Vogler 1795) och Vara varandras ljus (K. Andeby 2018). Tradition och nyskrivet följs åt, så vill jag ha det.
Jag tänker, att det nu är extra viktigt att vara varandras ljus, Corona har liksom gjort oss sköra. Hosianna och många andra av våra psalmer har följt flera generationer före oss, i både goda och svåra tider. Låt psalmerna ge oss kraft även nu, fastän vi inte kan sjunga dem tillsammans som tidigare.
Vi får sjunga hemma, vi får lyssna på dem, använda digitala forum, huvudsaken är att de är med och berör vårt inre!
Eva Jonasson • Kantor i Johannelund