Vad är det bästa med att arbeta på griftegården?
– För mig är det alla trevliga kollegor och möjligheten att få arbeta utomhus med levande material, säger Daniel. Även om många moment upprepar sig, såsom ogräsrensning, gräsklippning och plantering, så är varje dag unik och man lär sig ständigt nya saker.
– Jag tycker att årstidsväxlingarna är härliga att följa, instämmer Malin. Man börjar med penséplanteringen på våren, fortsätter genom hela sommarens växtkraft till att vi snyggar till inför allhelgonahelgen då vi bjuder på kaffe och bullar. När besökare blir både glada och tacksamma för en varm kopp kaffe eller att de är nöjda med hur det ser ut på griftegården. Det gör mig glad på jobbet.
– Känslan av att man får göra fint för människor i sorg, tänker Mia. Jag är mycket utomhus och det gör mig lugn. Varje dag när vi går ut och börjar jobba och jag går längs mittgången av kyrkogården och hör fåglarna sjunga så försöker jag ta in hur fint det är.
– Jag har haft att ”det är det lilla som räknas” som ett motto genom livet, fortsätter Mia, och i jobbet blir det så tydligt på något sätt. Det kan vara att man tar bort ett ogräs eller byter ut en planta och får höra från gravrättsinnehavaren att det är så nöjda med arbetet. Utöver det så har jag alltid varit en kreativ person som gillar att arbeta med händerna och det får jag verkligen göra här.
– Jag känner mig extra tillfreds när vi har fått något större projekt i hamn och när vi känner att vi har tiden att göra det där lilla extra, tänker Daniel. Yrkesstoltheten är viktig.
Hur ser mötena med människor som kommer till griftegårdarna ut?
–Det blir många möten på griftegårdarna, berättar Daniel. Vissa personer känner man vid namn och växlar några ord med flera gånger i veckan. Andra kanske man får tillfälle att ha längre samtal med om både högt och lågt. Vissa kanske man bara hejar på och känner som ”mannen med cykelhjälmen”, ”tjejen med stora ryggsäcken”, ”damen med hunden” eller ”den glada killen”. Jag tror att dessa möten kan vara väldigt viktiga. Man får vara en medmänniska som möter sina medvandrares blick och en lyssnare som finns där när en anhörig vill berätta om sin avlidna närstående, eller om vad hen har tänkt göra i helgen. För vissa är kanske detta det enda lite längre samtal de har under en vecka.
– De flesta mötena är väldigt flyktiga, men vänliga, säger Malin. Jag brukar försöka säga hej till alla jag ser och får ofta ett hej tillbaka. Sen har vi några, mest tanter och farbröder, som pratar en stund om ditten och datten. Ibland kan man undra om det hänt något när man inte sett till dem på ett tag. Vi får beröm för hur fint det är på griftegården, och då kan man ju tänka sig att vi betyder något för några i alla fall.
– Ja, det är många som bara traskar förbi och inte har ett mål på just kyrkogården, säger Mia, men ofta får man ett hej eller oj, vad fint ni gör.
– Det är roligt med allt beröm vi får från våra besökare, instämmer Daniel. De allra flesta tycker att vi håller väldigt fint på våra griftegårdar. Och i de fall någon är missnöjd med något strävar vi efter att vända det till något positivt, både genom samtal och att vara så tillmötesgående som möjligt.
– Jag känner en stor stolthet att få göra det här arbetet, avslutar Mia. ■