Gravarna smyckas med blommor och kransar. På kyrkogården brinner ljus och lyktor som ett hav av eld när mörkret faller. Allhelgonahelgen som blivit en av de största helgerna på året då vi besöker kyrkor och kyrkogårdar rymmer två helgdagar, Alla helgons dag och Alla själars dag.
Helgon & martyrer
Redan tidigt i den kristna kyrkan började man fira helgon och minnet av martyrer. Helgon är människor som i ord och handling visat att Gud lever och martyrer är människor som dött för sin tro. Till slut blev det så många dagar att fira och ett behov uppstod av att samla helgonen och martyrerna utan namn till en egen helgondag – Alla helgons dag.
I evangelisk-lutherska kyrkor, som Svenska kyrkan tillhör, är helgon förebilder som kan ge oss hopp och som vi kan lära av i uppdraget att vara människa.
Allhelgonadagen & Alla helgons dag
Allhelgonadagen infaller alltid den 1 november och var ursprungligen en fast helgdag men förlorade vid en helgdagsreform 1772 sin status som helgdag (i många andra länder är det dock fortfarande helgdag 1 november). 1953 blev Alla helgons dag en rörlig helgdag som infaller lördagen mellan den 31 oktober och 6 november. Innan dess gjordes ingen skillnad på dessa två dagar.
Alla själars dag
Alla själars dag infaller söndagen efter Alla helgons dag och är traditionellt den dag då man minns och hedrar de anhöriga och vänner som dött.
Många församlingar inbjuder dem som mist en nära släkting under året till en minnesgudstjänst som präglas av stillhet, bön och ljuständning. Ibland läses namnen upp på alla som avlidit sedan förra allhelgonahelgen. Men eftersom traditionen att gå till kyrkogården på lördagen vuxit sig stark så sker detta på många håll redan då.
Alla själars dag påminner oss också om vår egen död och ger perspektiv både på hur vi lever våra liv och tankarna om vad som händer när vi dör. Enligt kristen tro är döden inte slutet. Gud har lovat att låta oss uppstå så som Kristus uppstod. På så sätt finns det en koppling mellan alla själars dag och påskhelgens budskap om uppståndelsen.