Sankta Maria i Johannelund 2020-08-09
Föbön
Här kan du ladda hem söndagens förbön. Klicka här!
Predikan
9 söndagen efter Trefaldighet
Goda förvaltare
I evangeliet idag berättar Jesus en historia om en rik man och hans förvaltare. Den rike mannen hade lånat ut mat och förnödenheter till människor (i stor nöd kan man gissa, annars hade de inte behövt låna. Det var liksom inga sms-lån till en ny bil som det handlade om.). Men så hamnar förvaltaren i onåd och behöver bryta sig ur den här härvan på ett bra sätt. Han gör det genom att skänka bort en del av skulden hos de fattiga människorna. Han gör det på eget bevåg, utan att kolla med sin chef. Sedan får förvaltaren beröm för sin klokhet.
Jag får vända och vrida på den här berättelsen många varv innan den landar i mig. Vad menar Jesus? Vad är poängen?
Det finns något lite…rebelliskt i berättelsen som jag gillar. Det finns en ton av att bara göra det rätta, utan att alltid beräkna och kalkylera. Att gå på sin magkänsla.
Vi kan få fantisera lite om den här förvaltaren och hans chef och människorna som stod i skuld? Kanske var det så att det alltid var förvaltaren som var den som faktiskt mötte de fattiga som bad om hjälp. Det var han som fick höra berättelserna: om skörden som slog fel, om barnet som var sjukt och om läget som var på botten. Men hans chef, den rike mannen, levde i en annan verklighet eller med ett annat synsätt. En värld där pengarna var målet och människor var medel för att nå målet.
Så till sist, när förvaltaren inte själv har något att förlora men ändå, så gör förvaltaren ett val. Inte ett jättekliv men ett litet kliv bort från det sättet att tänka. Han efterskänker lite åt de människor som står i skuld. Vad som händer sen vet vi inte. Men i det ögonblicket blev pengarna ett medel, inte ett mål. Ett viktigt skifte åt rätt håll.
Det är så lätt att hamna i mönster där mål och medel blandas ihop. Pengar är som gjorda för det. Pengar blir lätt ett mål i sig, när de egentligen bara borde vara ett medel. Ett medel som kan göra så otrolig stor skillnad, för den som inte har så det räcker. Medel ska alltså inte föraktas men de kan stå i vägen för den stora och viktiga frågan om vad som är målet. Vad som är viktigt i livet. Ibland kan man (eller vi som mänsklighet?) hamna i en slags ”målskugga”: medlen skymmer målet när medlet blir ett mål i sig. Då kommer det att skava i oss. Tyvärr kanske inte alltid i oss, men det kommer i varje fall att börja skava mellan oss.
Jesus visar med hela sitt liv, sin död och uppståndelse på en annan matematik. Att det är genom att ge som man får, det är genom att förlåta som man kan bli hel, att det är genom att släppa taget som något kan få nytt liv igen. Det är tvärtemot all annan logik. Men han visar glasklart på vad som är målet, Guds mål: det är gemenskapen. Att vi lever tillsammans, med Gud och med varandra. En gemenskap där Gud hittar rätt på den som gått vilse (om och om igen…), där den som har får dela med sig till den som inte har och där man ibland får lägga principer, regler eller framgång åt sidan för att det är det enda rätta. För att målet är viktigare.
Ulrika Scott
Präst i Johannelund