Boas åker

Ekumeniska odlingsgruppen vid Boas åker

När pandemin slog till 2021, fick man inte umgås inomhus. Linnea Härlin, Baptistkyrkan och Tiina Viirta, Svenska kyrkan hittade då på att starta en odlingsgrupp. Därav namnet Ekumeniska odlingsgruppen. Vi fick tillgång till kyrkans mark söder om kyrkstallarna. Vi kallar platsen för Boas åker, ett namn från Ruts bok i bibeln.

Åren har gått, pandemin är över, men gruppen lever kvar och har utökat odlingarna som nu innefattar en berså, en pumpatunnel, ett mindre grönsaksland och två uppodlade blomstersängar för dahlior och diverse snittblommor.

Vi samlas året runt men några gånger runt jul brukar vi ha ledigt. Regniga dagar har provat på andra olika aktiviteter. Vi har under åren känt oss välkomna i både Baptistkyrkan och Stora Mellösa kyrka och i två församlingshem. Vi har bland annat bundit blombuketter och i allhelgonatid kransar, vi har mjölksyrat vitkål och morötter och på höstarna har vi lagat mat på det vi odlat och bjudit in de äldre från Solgården till skördefest.

I denna odlingsgrupp odlar vi också relationer och samtalen blir det som kommer upp; oftast om odling förstås, men även historia, andlighet, poesi, resor och krisberedskap.

Vid våra odlingar på Boas åker ligger en stor jordkällare. Den har vi rustat upp, bytt en murken dörr och ställt i ordning för redskap och möjlighet att förvara äpplen, potatis mm. Vi pratar mycket om att bevara det vi skördat, helst utan att tillföra energi.

2024 hörde vi i gruppen att något var på gång. Svenska kyrkans församling har en kommitté som planerar för långsiktighet, miljömedvetenhet. De kom och sa att här vid Boas åker kunde man plantera blombärande buskar och perenner i mening att bli självförsörjande på blommor till altare och församlingshem. Lysande idé, tänkte odlings gruppen men det hände ingenting den hösten och inte 2025 heller.

Där går en skiljelinje mellan en församlings ordinarie verksamhet och ideella grupper. I en ideell grupp. som inte ens har format sig som en förening, kan gruppen bestämma något ena dagen och nästa vecka gräva och gången därpå sätta, så, vattna och av Herren vänta växten (som Bonden Paavo brukade säga). I en församlingsekonomi måste det ta längre tid. Där ska idén presenteras, bedömas och röstas igenom och skrivas in i en budget.

Detta är inte skrivet som kritik Det måste vara så att struktur, demokrati, kontroll, skatter, siffror och lagar måste finnas. Ordning och reda är själva fundamentet i vår tillvaro.

Men nu är det äntligen på gång! Nu blir det åka av med grävmaskiner och traktorer och inköpta buskar av rätta sorten, inte bara som tidigare ihoptiggda plantor i handgrävda gropar. Ekumeniska Odlingsgruppen vill tro att vi inspirerat församlingen till denna satsning

I år har vi bjudit in Backagårdens förskola till Boas åker. Dom kommer inte på måndagar utan på andra tider efter samråd. Dom får vara med när marken är förberedd och får så frön, sedan kan de komma någon gång för att se hur det växer. Vi tar ansvar över sommaren med vattning mm och i höst kan barnen vara med när det ska skördas. Detta låter väl pedagogiskt?

Vi har under åren tagit emot studiebesök från andra församlingar. ”Grön diakoni” har blivit ett begrepp i några kyrkor, ett arbete som kombinerar social omsorg med miljöansvar, där människa och natur möts för växande och helande i solidaritet med skapelsen.

Nyligen fick två ur vår grupp åka till Snavlunda, Askersunds församling, som har tankar på att anlägga en odling nära kyrkan. Vi visade bilder och fick berätta om vårt arbete inför en intresserad grupp. Det är ju roligt att det som startade i mycket liten omfattning med bara några kvadratmeters odling fortfarande lever och ger ringar på vattnet.

För odlingsgruppen

Pelle Svedberg