Altaruppsatsen i Sunne kyrka

Från slaget på isen till kyrkbygge

År 1178 stod ett dramatiskt slag ute på isen vid Andersön. Den norske kungen Kung Sverre besegrade Sunnebönderna och området kom att tillhöra Norge. Enligt traditionen befallde han att en kyrka och en kastal skulle uppföras i Sunne.

Vid denna tid var området en del av den världsvida romersk-katolska kyrkan. Den första kyrkan i Sunne smyckades med väggmålningar – bilder som undervisade människor i kristen tro i en tid då få kunde läsa. I samband med reformationen på 1500-talet målades dessa bilder över. De påminde för starkt om den katolska tiden. Kyrkorummet förändrades – men behovet av undervisande bilder fanns kvar.

1600-talets förnyelse

År 1686 besökte Karl XI Sunne tillsammans med Erik Dahlbergh. Kungen ville att rikets kyrkor skulle vara välordnade och värdiga. Några år senare, 1691, beställdes en ny och stor altaruppsats till Sunne gamla kyrka.

Samma år var biskopen i Härnösand, Matthias Steuchius, på visitation i Sunne. Kanske var det han som ansåg att kyrkan behövde en tydlig, teologiskt genomarbetad altaruppsats i undervisningssyfte.

Av kyrkans räkenskaper framgår att snickeriarbetet utfördes 1691–1694 av mästare Anders Olsson i Hållborgen i Revsund. Han var känd för flera arbeten i Jämtland. När han dog 1694, 72 år gammal, var altaruppsatsen ännu inte helt färdig. Arbetet slutfördes av snickaren Per Jönsson. Sunnealtaret blev därmed den åldrade mästarens sista stora verk.

Barockens formspråk och reformationens teologi

Utformningen följer barockens stilideal: kolonner, våningsindelning och dramatiskt uppbyggda bildfält. Den arkitektoniska modellen har sina rötter i Italien men tolkas här i jämtländsk tappning.

Att altaruppsatsen innehåller så tydliga inslag av reformatorer hänger samman med den teologiska situationen i Sverige efter Uppsala möte, då den lutherska läran definitivt fastställdes som Svenska kyrkans grund. Altaruppsatsen är därför inte bara konst – den är ett teologiskt program i trä.

Det är tydligt att en teologiskt skolad person haft inflytande över bildvalet. Samtidigt var det vanligt att hantverkare utgick från förlagor – kopparstick eller kyrkobilder från Europa.

Påskens drama i fyra steg

Altaruppsatsen är komponerad som en sammanhängande passionshistoria i fyra steg.

1. Nattvarden – gemenskap och instiftelse

Predellan, den plattform på vilken altaret är placerat, visar den sista måltiden. Här instiftar Jesus nattvarden – ett sakrament som fortfarande firas i kyrkan.

På vänster sida sitter de fyra evangelisterna med sina symboler:

Matteus – ängeln
Markus – lejonet
Lukas – oxen
Johannes – örnen
 
Symbolerna anknyter till hur deras evangelier inleds och hur de genom kyrkans tradition tolkats.

Till höger sitter reformatorer från olika länder och tider: från Wycliff (död 1384) och Jan Hus (död 1415) till Luther, Melanchthon och Beza. De är samlade kring ett bord där en ljusstake står ovanpå en bok med ordet Evangelium. Framför bordet syns djävulen, påven och en kardinal som försöker blåsa ut ljuset – en tydlig bild av kampen om evangeliets sanning.

2. Huvudscenen – Korsfästelsen och kyrkans vittnen

Altaruppsatsens centrum är den stora korsfästelsen. Kristus dominerar bildfältet. Det är ett grymt straffredskap – men samtidigt en bekännelse: Guds offer var stort när Sonen Jesus gav sitt liv för vår skull.

Vid korsets fot står de sörjande. På den norra sidan Maria, Jesu moder. På den södra sidan lärjungen Johannes. Här märks ett tydligt inflytande från medeltida träsnideri – sorgen, närheten och mänskligheten är starkt betonade.

Mittgruppen omges av de två rövarna. I bakgrunden har konstnären målat en stad med byggnader i 1600-talets karaktär – en naiv men talande framställning av Jerusalem. Det är som om den bibliska händelsen förs in i konstnärens egen tid.

Gestalterna vid sidan av Golgata

De yttre figurerna fördjupar förståelsen av korsets betydelse. Längst ut till vänster står Mose med lagtavlorna. Han representerar lagen – Guds vilja given till sitt folk. Korset står därmed i relation till lagen: Kristus uppfyller den.

Närmare Golgatascenen står aposteln Filippus, med ett långt stavliknande kors. Enligt traditionen led han martyrdöden genom korsfästelse. Här representerar han missionen och den apostoliska kontinuiteten – efterföljelsens kors. Det Kristus genomlider är också den väg hans lärjungar kan komma att gå. Evangeliet bärs vidare genom vittnen som är beredda att ge allt.

På den högra sidan ser vi en motsvarande teologisk fördjupning. Längst ut står Aron, översteprästen, med bröstsköld och rökelsekar. Han representerar det gammaltestamentliga prästämbetet och offerkulten. I korsfästelsen fullbordas det som prästerskapet och templens offer bara kunde ana.

Närmare Golgatascenen står aposteln och evangelisten Johannes. Han bär ett språkband med ord ur Första Johannesbrevet 2:
”Han är det offer som sonar våra synder och inte bara våra utan hela världens.”

Här blir bildens teologi tydlig. Johannes tolkar det som sker på korset: Jesu död är ett försoningsoffer för hela världen. Han representerar den rätta läran, det apostoliska vittnesbördet som förklarar korsets innebörd.

3. Uppståndelsen – segern över döden

Ovanför korsfästelsen står den uppståndne Kristus. Han håller det tomma korset som segertecken och trampar på draken – en symbol för döden och ondskan.

Vid hans sida står Martin Luther och Melanchthon, jämställda med Petrus och Paulus. Reformatorerna knyts samman med apostlarnas vittnesbörd.

4. Himmelsfärden – molnets teologi

Längst upp ser vi himmelsfärden. Lärjungarna knäböjer vid foten av ett berg. Kristus lyfts upp och döljs i en hjärtformad molnsky. Endast hans nedre del är synlig.

Molnet är ingen dekorativ detalj. I Bibeln är molnet en symbol för Guds närvaro.

Gud stiger ner i molnet på Sinai.
Han leder sitt folk genom öknen i en molnstod om dagen och en eldstod om natten.
Molnet både döljer och uppenbarar.

När Kristus tas upp i molnet återvänder han till Fadern. Men det är också ett löfte: det som skett med honom ska en gång ske med oss.

En predikan i trä

Altaruppsatsen i Sunne är mer än ett konsthistoriskt föremål från 1600-talet. Den är en sammanfattning av den kristna tron:

Gemenskapen i nattvarden
Offret på korset
Segern i uppståndelsen
Hoppet i himmelsfärden