Dörren öppnas
»Kyrkan är öppen – välkommen in!« står det på en skylt utanför kyrkporten. Ungdomar flyter fram och bänkar sig runt choklad- och kaffeautomaten. Det blir lite rörigt, någon spiller choklad på golvet. En knuffas, en annan försöker styra upp sina kamrater med varierat resultat. Vid fönstret sitter en liten grupp med rumänska romer och värmer sig med var sin kopp kaffe. De har kommit till kyrkan från sitt läger i skogen en bit bort. Tre äldre, ljushyade herrar uttrycker sin besvikelse över att kyrkan inte är vad den varit, att den inte är lika
»svensk« längre. En mörkhyad flicka i nedre tonåren ser på dem med ilsken blick. Hon och hennes kompisar reser sig och går därifrån. Efter en stund kommer en präst och frågar de tre männen om de inte vill komma med in i kyrkorummet och fira mässa. Det vill de inte. De vill hellre sitta kvar och prata om den förlorade svenskheten och om deras kyrka som inte känns som deras längre när det kommit så många främlingar.
I och med en organisationsförändring bestämdes att kyrkan skulle vara öppen alla dagar mellan 9 och 16 samt en kväll i veckan. Tidigare hade man mer begränsade öppettider. Med de utökade öppettiderna kom också en del problem, som till exempel att personalbesättningen inte upplevdes räcka till för det »häng« som nu hade uppstått i kyrkan. Den här kyrkan låg mitt på förortstorget och behoven i området var stora. Här fanns hemlösa, alkoholister, narkomaner, tiggare och ungdomar som inte riktigt visste vart de skulle ta vägen. Vissa sökte skydd mot vinterkylan. Några ville låna toaletten, och ibland hände det att man tog droger där eller smutsade ner. Det gick också rykten om att det förekom prostitution på toaletten. Ibland kom det ungdomar som uppförde sig dåligt. Vid ett tillfälle var det en man där som sextrakasserade tjejer.
Diskussioner och konflikter dök upp i arbetslaget om hur man skulle lösa de nya problemen. Ibland kom frågan upp om kyrkan skulle minska öppettiderna igen. Under perioder kände vaktmästarna sig tvungna att stänga toaletten. Man ökade bemanningen, målet var att det alltid skulle finnas en diakon, en präst eller en pedagog närvarande. Någon satte också upp en tydlig skylt med uppföranderegler. Vissa av lösningarna fungerade bra, andra inte alls.