När Påskupploppen drabbade vår stadsdel 2022 så blev det nog uppenbart för de flesta av oss hur stor segregationen och utanförskapet blivit i vår mångkulturella stadsdel och i vår stad, Linköping. Att se bilderna på tv när våra ungdomar kastar stora stenar mot poliser och satte eld på byggnader visade på att nu hade vi nått botten. Det blev en sorg och en frustration som bidrog till många samtal men som också mynnade ut i kraftsamling.
Vi vet, som många andra, att det är tillsammans vi blir starka. Tiden efter så blev det tydligt att politiker och många andra letade svar, hur kunde det gå så långt? Kommunen bjöd in till samtal, många kom men de pratade inte med våra muslimska trossamfund. Skäggetorps medarbetare, Integrationspedagog Katja Wiebe såg tydligt att nu pratar vi om och inte med. Det går inte.
Medborgarlöfte
Linköpings Domkyrkopastorat bjöd därför in till förnyad religionsdialog på initiativ av Katja och Domprost Mattias Bähr, tillsammans med Linköpings kommun, Polisen, Corren och våra muslimska föreningar. En dialog tog sin början och är idag 4 år senare en viktig mötesplats för samverkan och fördjupad förståelse i vår stad.
Ungefär samtidigt så började vi civila organisationer och områdets kulturhus Agora att mer aktivt samtala, snart var ett civilnätverk uppstartat och allt flera ville prata om hur vi kunde bidra till att synliggöra allt det positiva som händer i vår stadsdel. Den begynnande samverkan växte fort och kommunen bjöd in till möte, det var starten på det medborgarlöfte som tog sin form i början av hösten 2024.
För mig som församlingsherde var det självklart att kliva på tåget och vara med från start. Så vad är ett medborgarlöfte? Det är ett löfte där kommun, fastighetsbolag och civilorganisationer går samman och lovar medborgarna i Skäggetorp att arbeta för ökad trygghet och utveckling i stadsdelen. Det stora målet är att Skäggetorp ska tas bort från listan på särskilt utsatta områden i Sverige, det är svårt att säga när vi når det målet. Men uthållighet och god vilja finns för samverkan, och som kristen ser jag det som ett aktivt hopp.
En viktig del i denna berättelse är att ur sorgen och frustrationen uppstod ny kraft och när jag fick frågan om inte Skäggetorp och Linköpings Domkyrkopastorat ville vara värdar för ”Framtiden bor hos oss” medarbetarkonferens, så visste jag tidigt att det var en berättelse om samverkan som ett aktivt hopp och vårt missionsuppdrag som kyrka, som var viktigt att få dela med oss av till andra församlingar som står med liknande utmaningar i vårt nätverk.
Vägar framåt i skavet
Skäggetorp är idag ett kraftsamlande område, vi i kyrkan är en del av det. Som församlingsherde är det något jag känner stor stolthet över. Vi löser komplexa problem genom att arbeta tillsammans med andra samhällsaktörer, särskilt inom områden som rör demokrati, att minska utanförskap, öka delaktigheten och i arbetet med barn och unga.
Sen är det inte alltid enkelt såklart, vare sig med samordning, olika organisationers uppdrag där vi ska hitta gemensamma skärningspunkter eller dialogarbete. Men det är också i utmaningen och skavet som vi är i det verkliga och det är också där vi kan hitta vägar framåt.
FBHOs medarbetarkonferen den 16–17 mars 2026 har varit ett viktigt bidrag att synliggöra allt det positiva som händer här nu, både för nätverkets medarbetare, och för våra samverkanspartners och internt i vårt eget pastorat.
Platsens samspel med konferenstemat
När jag började som församlingsherde 2022 så la jag tid på att lyssna till när medarbetare och ideella berättade om livet i församlingen och stadsdelen. Jag minns tydligt hur en av mina medarbetare, församlingspedagog Annika Möller sa; ”Liza, kyrkan i Skäggetorp är en missionsstation.” Det fick mig att börja tänka en hel del över, läsa på och gå in djupare i vår kyrkas missionsuppdrag. Vad är kyrkans uppdrag i våra segregerade mångfaldsområden egentligen? Hur är vi i Skäggetorp en missionerande kyrka?
Mission betyder att kyrkan är sänd ut i världen för att förkroppsliga Guds kärlek. I det uppdraget behöver vi som kyrka vara röst och händer för att synliggöra Guds kärleksverk i världen, både nära och långt borta. När vi som kyrka aktivt arbetar för att stå upp för människovärdet och för rättvisa och fred mellan människor som lever tillsammans här, blir vi en missionerande kyrka.
I Skäggetorp bor många människor som är marginaliserade i vår stad, precis som i de flesta stadsdelar där församlingar i FBHO nätverket finns. Många lever i strukturell diskriminering och vanliga grupper som marginaliseras är etniska minoriteter, flyktingar, äldre personer med svag förankring i Sverige, långtidsarbetslösa och personer som lever i ekonomisk fattigdom.
Så hur är vi en missionerande kyrka i Skäggetorp för människor som blivit marginaliserade i vårt samhälle?
Det är en relevant fråga eftersom vi har ett uppdrag som folkkyrka att finnas för alla människor i ett geografiskt område även om de är medlemmar eller inte. De flesta medmänniskor som lever i Skäggetorp tillhör inte den Luthersk evangeliska folkkyrkan, utan det är kristna som tillhör frikyrkliga, katolska och ortodoxa kyrkor men också många muslimska grupper och andra trosinriktningar.
För mig är det klart att vår primära uppgift inte är att arbeta med medlemsrektyrering, utan det är att bygga broar mellan grupper och mellan våra stadsdelar; för fred, för ökad rättvisa och stå upp för varje människas värde. Här finns en uppmaning till mod och uthållighet i vårt uppdrag som kyrka att bidra till rättvisa för de av våra medmänniskor som lever i fattigdom, som utsätts för rasism, minoritetsstress och utanförskap.
Så hur verkar vi för människovärde, rättvisa och fred. Hur kan det arbetet bidra till att synliggöra Guds pågående kärleksverk i världen?
Det gör vi genom att arbeta medvetet med att stärka människor i vår församling genom kristen undervisning, att erbjuda rum för bön och ideellt engagemang. När vi stärker varandra i församlingen blir vi flera som kan bära fram och synliggöra Guds kärlek i världen. Men vi gör det också i samverkan med andra. Det är för mig en självklarhet att vi som evangelisk luthersk folkkyrka samverkar med andra goda krafter i samhället för livets skull.
Att verka inåt genom att bygga levande församlingar och att verka utåt i samverkan med andra är den rörelse som jag stark bärs av i mitt ledarskap.
Jag reflekterar också alltmer över hur missionsförståelsen utvecklas från att ses som en rörelse ut till Globala syd och utvecklingsekonomier, till att också beröra hur Guds mission går från dessa länder i marginalen till höginkomstländer. I vår stad Linköping har vi denna spänning mellan låg- och höginkomsttagare, som segregation mellan stadsdelar. Vi är många anställda i Skäggetorp som vuxit upp i en etablerad medelklass. Risken är alltid stor att vi kommer med ett förlegat missionsperspektiv ut i våra mångkulturella områden, ett hjälpperspektiv i maktobalans, snarare än att se att vi som har utbildning, position och makt har en skyldighet att vara röst och händer för Guds mission från marginalen. Men också stötta människor i våra församlingar och områden att stärka sina egna röster.
Att synliggöra Guds mission från marginalen handlar om medvetenhet och mod, att vara en profetisk röst, i ord och handling; som tydliggör och kämpar mot orättvisor, som står upp för varje människans lika värde i en tid när människor ställs mot varandra och alltid välja dialog i stället för motsättning och konflikt. Så byggs Guds fred.
Komplexa utmaningar
Min djupa förhoppning är att deltagarna fick uppleva den stora rikedom och glädje i uppdraget att vara kyrka som finns representerade i vårt nätverk. Vi är flera hundra medarbetare i Svenska kyrkan som uthålligt arbetar med komplexa utmaningar i mångfalds- och utanförskapsområden i vårt land. Många gånger behöver vi varandra för att hitta ny glädje och kraft, särskilt i vår tid där polariseringen och rädslan för den andre är så påtaglig och påverkar vårt gemensamma mångkulturella och mångreligiösa samhälle i en riktning där inte alla räknas vilket stänger människor ute.
Vi bär på erfarenheter, frustrationer och kunskap som är värdefulla för hela vår kyrka. Vi har dem för att vi bygger relationer med människor som marginaliseras och som människor med makt talar om men sällan samtalar med. Som tf. ordförande i nätverket och konferensansvarig hoppas jag att alla deltagare fick uppleva att vi är många som är engagerade i samma frågor och att vi blir starka tillsammans.
Hopp, mod och radikal godhet i FBHOs kontext
Jag önskar också att de fick uppleva och möta de senaste årens viktigaste frågor om ledarskap och teologi, och se hur de berör oss i vår kontext. Då tänker jag på samtalet om radikal godhet och om festens nödvändighet för att närma oss Guds rike, som Patrik Hagman talade om. Men också ÄB emerita, Antje Jackelens viktiga tankar om hopp i vår tid, Biskop Marika Markovits ingång om mod och Lutherska världsförbundets tankar om mission från marginalen och teologen Andreas Bernbergs tankar om kyrkan som en politisk kraft och aktör i vårt gemensamma samhälle.
Alla dessa perspektiv, tillsammans med spår som rör profetisk predikan, mission som relation och samverkan för ökad tillit, hoppas jag har bidragit till påfyllning, inspiration och nya perspektiv för alla nätverkets medarbetare. Men jag önskar också att deltagarna i alla föreläsningar och samtal upplevde kallelsen till handling. Precis som Ann Sörman vill lyfta fram med boken ”När vi gick ner från berget” och som jag önskade visa i spåret om medborgarlöftet.
Tillsammans är grejen
Vi behöver börja göra mer som kyrka. Be, undervisa och engagera ideella. Vi behöver samverka ännu mer med företag, kommunen, civilorganisationer och andra trossamfund. ”Det är tillsammans som är grejen” som är ett av ÄB emerita Antje Jackelen ledord.
När vi alla firade våra gemensamma mässor, bad tillsammans och för världen, när vi delade den heliga måltiden och psalmsången lyfte hela kyrkan, så upplevde åtminstone jag en förnyad kraft i att vi hör samman med Gud och med varandra i vårt gemensamma arbete för rättvisa, medmänskligt värde och fred. Om jag som människa bär med mig denna upplevelse från vår konferens, så vill jag tro att de andra deltagarna också gjorde det.
Så vad säger den här konferensen om kyrkans uppdrag idag?
Jag tänker att den säger en hel del om att rusta oss som medarbetare och kyrka inför de stora utmaningar som vi står inför i vår tid och i vår värld. Vad kan vi som evangelisk luthersk folkkyrka bidra med i våra gemensamma utmaningar som människor.
I dag så är det många kriser som pågår samtidigt i världen och det påverkar såklart också oss i vårt land och i våra sammanhang. Allt hör samman och ingen av oss kan egentligen stå utanför det som sker.
Den största krisen just nu är klimatkrisen, särskilt som den bär stora utmaningar med sig som rör livet själv, resurser och ökade klimatflyktingströmmar. Samtidigt så pågår flera krig, många länder rustar upp och osäkerheten kring ekonomi och utveckling är stor. Vi ser också tydliga bakslag när det kommer till HBTQI+ personers rättigheter jämställdhetsfrågor, i Sverige är vi fortfarande starka inom det området men jämställdhetsmyndigheten rapporterade 2025 att utvecklingen avstannat och att det finns många utmaningar kvar när det gäller makt, arbete och arbetsfördelning.
Institutet för mänskliga rättigheter vittnar också om att rasismen ökar i Sverige, i polariseringens spår och i den nostalgiska längtan efter enhetssamhället, så ökar rädslan för den andre.
Den som inte är som jag, som ser annorlunda ut, tillhör en annan religion, har andra kulturella uttryck och värderingar än våra västerländska. Mitt i detta så har samhällsklyftorna ökat sedan 90-talet och enligt SCB så lever 500 000 människor i Sverige i fattigdom. Utöver detta lever också ca 2 miljoner människor i ensamhushåll och var 5 person i känslomässig ensamhet, enligt folkhälsomyndigheten.
Sen brottas vi fortfarande med att många i samhället kämpar med negativ stress och effekter av det som drabbar kvinnor i högre utsträckning än män. Så vi har stora utmaningar som samhälle med klimatkris, krigshot, ökade klyftor, minskad jämställdhet, rasism, rädsla för den andre, fattigdom, stress och psykisk ohälsa och ensamhet.
För livets skull
Mitt i allt detta sker såklart också många bra saker, många arbetar för utveckling, förbättring, framtidstro och hopp. Som evangelisk luthersk folkkyrka behöver vi vara en kraft tillsammans med många goda krafter som bidrar för livets skull.
Det kan vi göra genom att:
- Arbeta mer aktivt och medvetet teologiskt med vår förståelse av kyrkans mission.
- Fortsätta och värna arbetet med religionsdialog och bidra med mötesplatser, utbildning och samtal mellan människor och organisationer för att minska rasism och rädslan för den andre.
- Aktivt välja att vara en profetisk röst i samhället, där vi står på de marginaliserades och utsattas sida. Då gör vi mission från marginalen.
- I en tid av ensamhet behöver vi som kyrka erbjuda rum för gemenskap. Vi behöver våga relation på riktigt med våra församlingsbor, inte bara vara anställda som gör för andra utan öppna upp för gemenskap, fest och delande av tro och liv.
- Att medvetet utveckla vårt arbete med ideella medarbetare stärker social hållbarhet, ger mening och motverkar ensamhet.
- Vi behöver stå stadigt och fortsätta arbeta aktivt och medvetet kring inkludering i vår kyrka.
- Fundera över hur vi utbildar och rustar församlingsbor i våra församlingar att vara en del av Guds mission i våra stadsdelar.
- Medvetet fortsätta att välja och utveckla inklusive teologi i vårt församlingsarbete, det är en fråga om bemötande där varje människa välkomnas och värdesätts oavsett bakgrund, identitet eller social status.
- Vara en gudstjänstfirande och bedjande gemenskap med gudsordet i centrum.
- Bidra med perspektiv om hållbarhet socialt, klimatmässigt, ekonomiskt och kulturellt/andligt.
När vi aktivt och medvetet arbetar praktiskt med dessa olika perspektiv, så bidrar vi som kyrka med ett aktivt hopp i vår värld, i vårt land och i våra stadsdelar. I hoppet stärks rättvisa, medmänsklighet och fred. Och så är kyrkan och var och en av oss en del av Guds mission.
Detta gör vi som kyrka, för livets skull, för att världen ska leva.
”För livets skull blev Gud ett barn, vår like,
För livets skull gav han sitt liv för oss,
För livets skull ska rättens rätta rike
Bli synligt genom oss, för livets skull.” (Psalm 788)
// Liza Hagberg Lerner, församlingsherde Skäggetorp församling och tf. ordförande FBHO oktober 2025 - april 2026.