1:a söndagen i Fastan
Sensmoralen från de heliga läsningarna idag verkar vara att när reptiler tar till orda så är det bäst att inte lyssna. Men, det rådet gäller ju i och för sig de allra flesta människor, och jag hoppas på den rena nåden att den sensmoralen inte gäller mig själv, och att mina predikningar inte blir en prövningens stund för er, kära församling.
Och det finns flera moralkakor man kan hämta från det som hände vid skapelsens början. Adam, Eva och ormen kan ju lätt bara bli ett varnande exempel för olydiga barn. ”Det är bäst att vara lydig, annars går det illa” kan man säga. Men då gör man ju den händelsen till en fabel, istället för Guds heliga ord. Adams och Evas värsta synd, var väl kanske inte först och främst olydnad, även om det är livsviktigt att lyda Guds bud, utan snarare det att de inte trodde på vad Gud sade, och inte heller trodde på Guds barmhärtighet efter att de brutit mot det Gud sade. De bad inte om förlåtelse, och sökte ingen försoning. De misstag de gjorde var att de lyssnade till en annan röst än Guds, och de trodde mer på den röstens ord än Guds ord. Tvivlet på Guds ord födde fram synden i de första människorna, och det var otron i mannen och kvinnans hjärta som gjorde att de blev rädda för Gud, gömde sig och skyllde på någon annan än bad om förlåtelse för det de gjort fel.
Vi lever ju i en värld där frestelserna står framför oss vid varje reklampaus och i sidorna på varje tidning. Men det är nog sällan som de frestelserna berör oss, och när de berör oss så är det nog sällan de klassiska frestelserna, pengar eller sex eller status. Den vanligaste och största frestelsen är kanske frestelsen att inte tro, frestelsen att ge upp, frestelsen att tvivla. Det är den sortens frestelse som leder till ledsamhet, eller förtvivlan, och som gör att vi får för oss att Gud inte bryr sig eller vill oss väl. Den stora frestelsen, det är att lyssna och lita på en annan röst än Guds röst. Att vi låter någon annan än Gud diktera för oss livets villkor, vårt eget värde och värdighet, och vilka vi är.
Tänk på hur Djävulen prövade Jesus i öknen. Satan sade ”Om du är Guds son… så gör det och det, förvandla stenar till bröd, kasta dig ner från tempelmuren oskadd, styr över världens riken". Djävulen ifrågasatte och försökte så tvivel hos Jesus om hans innersta identitet, Guds älskade son.
Men Jesus är ett med Fadern, och visste att han var Faderns son. Och där den gamle Adam föll och syndade, där höll Jesus Kristus fast vid Guds kärlek och Guds bud. Han bestod det svåraste provet, och han utstod det provet intill döden, ur sin död steg han upp till nytt liv, och fortsatte stiga upp genom himlarna tillbaka till sin käre Fader. Därifrån ger Kristus oss de ord som han själv fick höra vid sitt dop ”Du är Guds älskade son, du är Guds älskade dotter”. Som det står i hebreerbrevet: ”När vi nu har en mäktig överstepräst som har stigit upp genom himlarna, Jesus, Guds son, låt oss då hålla fast vid vår bekännelse. Vi har inte en överstepräst som är oförmögen att känna med oss i våra svagheter, utan en som har prövats på alla sätt och varit som vi men utan synd. Låt oss därför frimodigt träda fram till nådens tron för att få förbarmande och nåd i den stund vi behöver hjälp”. (Heb 4:14-16)
När vi blir frestade. När någon annan än Gud försöker tuta i oss vilka vi är. När vi blir frestade att ifrågasätta och tvivla på vår identitet som Guds älskade barn. När vi blir frestade att tro på det vårt självförakt säger om oss, eller det vår falska stolthet säger om oss, eller det vår depression, vårt dåliga självförtroende eller våra själviska begär säger om oss. Tro det inte!
Sätt istället din tro till Guds röst som talar tydligt genom Skriften, och sätt din tro till de löften som Han ger oss genom Jesus Kristus. Sätt din tillit till din vän, broder, herre och frälsare, som vet vad som rör sig i just ditt hjärta, och som vandrar med just dig och som lovat att hjälpa just dig i alla stunder. Vet, att även om du inte består i prövningens stund, så finns det ändå en nådig och öppen famn hos Gud, som alltid kommer ta emot dig, alltid ge dig barmhärtighet och alltid hålla fast vid de löften som han gett.