Vi har därför sett över vilka grönytor som kan omvandlas till ängsmarker eller områden med högt gräs.
Det handlar främst om ytor som inte används till annat och där besökare sällan går. På dessa platser får gräset växa fritt, medan andra ytor klipps av eldrivna robotgräsklippare.
Vanliga, kortklippta gräsmattor består oftast av bara en växtart och erbjuder därför dåliga livsmiljöer för djur och insekter. Områden med högt gräs och ängsmark ger däremot skydd och mat åt viktiga pollinatörer som humlor och fjärilar.
Ängar bidrar dessutom till att göra kyrkogårdarna mer levande och trivsamma genom sin blomning. Synen på hur en gräsyta ska se ut varierar, men i dagens klimat behövs växter som klarar både torka och kraftigt regn utan att behöva vattnas.
Att ställa om till ängsmark är också ett hållbart val; en äng behöver bara slås en gång om året, medan en gräsmatta ofta klipps över tio gånger. Genom att minska gräsklippningen sparar vi energi, maskiner och arbetstid
– tid som vi istället kan lägga på att sköta om gravar och gravstenar.
I svenska städer uppskattas gräsmattor utgöra hela 40–60 procent av alla grönområden. Genom att ställa om oanvända ytor tar vi steg mot en mer hållbar och artrik stadsmiljö.
Källor: SLU, science.org, natursidan.se