I morgon är det Internationella kvinnodagen. Jag tänker på två kvinnor, som Jesus möter på sin väg till korset. Om de skulle ha träffats, skulle de inte ha förstått sig på varandra.
Den ena kvinnan är ganska ung, och jag föreställer mig henne som en färgstark person. Levande och impulsiv - uppfattades av många som vulgär. Hon hör inte till de välbärgade. Ändå tar hon en flaska dyrbar äkta balsam och går till en bjudning där Jesus är. Utan att bry sig om alla män som ligger till bords, går hon rakt fram till Jesus. Hon gråter och kysser honom och använder det dyra innehållet och smörjer in Jesu fötter. Ett uttryck för hennes stora kärlek och tacksamhet till Jesus.
Jesus tar emot hennes kärlekshandling och gläds över den, trots de menande
blickarna och kritiska orden runt omkring. Den pinsamma situationen blir inte bättre när kvinnan släpper ut sitt långa hår och torkar Jesu fötter. Hur kunde hon bära sig åt på det viset!? Det ansågs skamligt av en kvinna att släppa ut sitt hår inför en man. Hennes beteende är verkligen inte passande. (Luk 7:36-8:3)
Den andra kvinnan jag tänker på är änka. Min bild är att hon går i grått och svart, ser sliten och lite barsk ut. Hon är en kvinna med båda fötterna på jorden. Men hon är god och gudfruktig. Hon är inte en sådan person som man direkt lägger märke till. När hon kommer till templet, några dagar innan Jesu korsfästelse, är det ingen som ser henne. Utom Jesus.
Jesus ser att det är många som går förbi offerkistorna i templet. Rika lägger ner mycket. Den fattiga änkan ger lite. Bara två mynt. Hon ger allt hon har, sitt livsuppehälle. Hon ger av sin fattigdom, sitt armod. Jesus säger, att hon ger mer än alla de andra. Han bedömer gåvans storlek - inte efter summan, utan hur vi ger och varför. Jesus gläds över hennes kärleksbevis. (Mark.12:41-44)
Två kvinnor, helt olika varandra. Och en stor skillnad i gåvornas värde – men de har det gemensamt, att de ger allt! I kärlek, utan baktanke. Jesus ser deras uppriktighet.
Du och jag, kvinna som man, får komma med det lilla, det sista, det som vi skäms över, med våra besvikelser och frågor. Vi får komma med vår överflödande
tacksamhet och glädje, med stolthet och med ”opassande” kärlek. Vi får ge
översvallande och stort. Eller stillsamt och tyst. Jesus tar emot det äkta och
uppriktiga. Du behöver inte vara som någon annan. Du får vara Du. Och Gud tar emot. Herren ser med andra ögon än människor gör:
”Människor ser till det yttre,
men Herren ser till hjärtat.”
1 Sam.16:7
Vid pennan
Birgitta Ryås, präst i Svenska kyrkan i Boden