Allhelgona på kyrkogård. Människor tänder ljus på gravarna.
Foto: Johannes Frandsen /Ikon

Kyrkogården – en plats för de efterlevande

Begravningen är över. Livet går vidare för alla andra, medan du själv är kvar i din sorg och saknad. För många är graven en plats där sorgen får sitt utlopp i många år, kanske resten av livet. Kyrkogårdspersonalen möter sorgen i alla dess skeden på sin arbetsplats.

- Alla våra medarbetare är utbildade för att kunna möta människor i sorg, förklarar Ingvar Öberg, kyrkogårdvaktmästare i Svenska kyrkan i Boden.
Personalen måste ha en lyhördhet för om någon ser ut att behöva stöd eller kontakt, och ta sig tid att lyssna. Första mötet med anhöriga är redan innan begravningen, vid anvisningen av gravplatser.
- Det kan i vissa fall vara ett väldigt känsligt läge för de anhöriga och vi får vara medvetna om att vara extra tydliga och förstående, säger Ingvar Öberg.

Ilska

Han berättar vidare att det inte är ovanligt att sorg också yttrar sig som ilska.
­ Sorg och ensamhet vänds ganska ofta till en praktisk fråga och vi får ibland ta emot en ilska som personer sällan skulle visa en präst till exempel.
Ingvar Öberg berättar en historia om en person som var riktigt upprörd över en sak som han hade förväntat sig skulle åtgärdas på fruns grav. Ingvar lyssnade och beklagade att det inte hade kommit till hans kännedom, och bjöd mannen att följa med så de kunde titta på det tillsammans. Under arbetet som mannen deltog i lugnade han ner sig och samtalet vände till att han började berätta.
- Jag fick hela deras livs historia, om frun, vilka resor de gjort. Dagen därpå kom han tillbaka igen, med smörgåsar och kaffe och ville fortsätta prata, minns Ingvar Öberg.

Personligt berörd

Personalen på en liten ort som Boden får räkna med att arbeta på begravningar eller köra transporter där de känner de inblandade.  Under arbetet gäller det att jobba professionellt, den egna sorgen får släppas ut vid andra tillfällen.
- Jag har vid något tillfälle valt att byta arbetsuppgift med en kollega vid barnbegravningar, berättar Andreas Nygren, som tyckte att det kändes för nära att både känna till familjen och själv ha barn i samma ålder.

Lösa situationen

Under begravningen har kyrkogårdspersonalen ansvar för allt det praktiska som ska fungera runt jordfästningen, det ska finnas jord, bärare ska instrueras och ibland tas om hand om de inte orkar, musik och kyrkklockor ska slås av och på.
- Saker som går fel på ett bröllop kan man skratta åt som ett kul minne. På en begravning är det mycket känsligare om något händer, säger Ingvar Öberg.
Personalen berättar om allt från musik som hakar upp sig i cd-spelaren, lås som fryser i begravningsbilen och problem med rätt gravrättsinnehavare, till sällskap som har svimmat en efter en, vägrat släppa kistan, börjat bråka eller till och med fallit ner i graven. Det är oundvikligt att det händer saker som ingen kan råda över. En del av arbetet för kyrkans personal är att lösa det så smidigt och odramatiskt som möjligt.

Text: Anna Bergström, nordskribenten@gmail.com