Jag kan komma på mig själv med att önska mig tillbaka till den tid som varit eller till den som ligger framför mig. Det är oerhört lätt att inte vara i den tid som är, för mig i alla fall, även fast jag vet att den enda tid som finns är nu. Det är nu jag lever, det är nu jag fattar mina beslut, det är nu jag formar min framtid.
När Gud namnger sig själv i andra Moseboken kallar Gud sig själv för Jahve - ”Jag är”. Rent språkligt uttrycker sig Gud i presens, alltså vad som är nu. Gud är. Ett ständigt pågående nu. Gud har varit, absolut, och Gud kommer att vara i framtiden, men det är nuet som är det riktigt intressanta. Just nu, i dessa oroliga tider vill Gud vara med dig. Just nu älskar och månar Gud om dig. Just nu.
/Mikael Dapefrid, församlingspedagog