Rose-Marie Gustafsson växte upp i Storebro och var åtta år när andra världskriget bröt ut. Hon minns tydligt hur hon fick höra om det för första gången den 1 september 1939.
– Vår fjärdingsman (lokal polisman, reds. anm.) bodde två hus ifrån oss och ropade ut att det var flyglarm. Annars var den enda kommunikationen vi hade en radio som sände nyheter klockan 19. Då skulle man sitta tyst och låta pappa höra hur det var. Mina äldre bröder fick i uppdrag att åka runt i samhället och dela ut information om det var något särskilt som hänt. Kriget varade i fem år och det var ransonering på det mesta; kläder, mat och skor, berättar hon samtidigt som hon visar foton på sig själv från barndomen.
Samtidigt kan hon se likheter med dagens oroligheter och krig som pågår runt om i världen.
– Jag känner att mycket är likt tiden före andra världskriget. Det är så mycket som händer och det är svårt att greppa allt. Vad har människor för nytta av att kriga med varandra? Ingenting.
30 år på polisen
Som 15-åring började Rose-Marie jobba som telefonist i Storebro. Hon fortsatte med samma uppdrag under en kort sejour i Frödinge och efterföljande flytt till Vimmerby tillsammans med maken Tage som då hade fått ansvar för Konsumbutiken.
– På den tiden gick det bara att ringa på det sättet. Vi satt vid bord med olika proppar och hål där vi satte i propparna så att samtalen skulle gå fram.
År 1965 började Rose-Marie Gustafsson på polisen där hon blev kvar i 30 år med många omväxlande uppgifter. Genom åren har hon också varit engagerad i många olika föreningar som frisksportarna, Naturskyddsföreningen och Föreningen Norden där man träffats i de olika länderna. Under yrkeslivet var hon däremot inte särskilt aktiv i kyrkan. Det engagemanget tog fart först efter pensionen.
– Maj-Britt Broms var med i polisstyrelsen och bjöd med mig i slutet av mitt ordinarie jobb år 1995. Jag tror att jag började gå på symötet och sedan var det någon som föreslog att jag skulle vara kyrkvärd. Jag provade och fortsatte med det ända till 2016, säger hon.
Rose-Marie har dessutom många år bakom sig i kyrkokören och syföreningen och går fortfarande till Vimmerby kyrka varje söndag.
– Vi brukar vara några som träffas på kaffet efteråt och det är trevligt. Jag tror på Gud och det är honom jag vänder mig till om det händer något dåligt. Jag ber Gud som haver och Fader vår och har varit scout som har en egen bön, den läser jag ofta.
”Så roligt att få följa med”
Tidigare i höstas var hon med på en pastoratsresa med besök på Industri- och musikmuseum i Ekenässjön, visning av Sandellgården i Fröderyd, Erikshjälpen i Vetlanda och Mejeriet i Karlstorp.
– Det var en jättebra resa med jätteduktiga guider. Det var så roligt att få följa med.
Varje år bjuder Vimmerby pastorat in alla medlemmar som fyller 80 och 90 år till ett födelsedagsfirande i församlingshemmet. Rose-Marie Gustafsson, snart 95 år, har varit med på kalaset inte mindre än tre gånger. När hon själv fyllde jämnt – och för två år sedan när hon följde med en grannfru.
Du verkar fortfarande väldigt pigg?
– Ja, tack för det. Jag sa ju att jag har varit med i frisksportarna, säger hon och ler. Jag har gymnastiserat hela livet och var duktig på det redan i skolan. Jag tycker om att orientera också och brukar ha kartor så att jag kan gå på sommaren.