Kristian Svensson, Sverigedemokraterna
1. Till att börja med kan man ju säga att tyvärr har ju inte vi som suttit i kyrkofullmäktige haft så mycket insyn i det. Man har inte bjudit in för att ta del av så mycket vad som man faktiskt gör, det har man ju fått läsa sig till. Men jag tror att generellt inom församlingen, när jag läser det som skrivs och det som jag uppfattar det som, så behöver man ju titta på hur man kan öka medlemsantalet och det i kombination med diakonin blir att man måste vara mer ute i verkligheten. Jag uppfattar det som att man är för långt ifrån människor och vardagen, och det gör också att folk inte känner sig delaktiga i verksamheten på ett sådant sätt som man kanske förväntar sig. Så det är väl en viktigt bit som jag försökt lägga fokus på igenom hela församlingsarbetet, både när det gäller församlingsinstruktionen och budgeten, för att få ut församlingsanställda mer i verkligheten.
2. Vi lever ju i ett land och i en kultur där vi kanske inte har så mycket religiösa aktiviteter, trots att vi har starka högtider som anknyter till religion. När jag kom in i församlingen efter förra valet så var det ju precis när det var Luthers 500-årsjubileum, och då hade man ju intressanta föredrag om den biten, och det har väl gjort att jag känner att man måste börja ännu längre tillbaka. Man måste börja med att skapa ett intresse. Och det intresset tror jag personligen, litegrann med anknytning till Martin Luther, att ”var kommer vi ifrån?”, ”vad har skapat oss och vår kultur i Sverige, vad är det som har gjort att vi har blivit dem vi är?”. Kyrkan skulle kunna bidra med väldigt mycket för att skapa en tillhörighet, men den börjar liksom inte i gudstjänsten. Den kommer sen, i andra steget. Det första är att man känner ett förtroende och en anknytning. Man hittar band som gör att man kan bli nyfiken. Och sen i det steget, när man har knutit det bandet genom att vara ute bland ungdomar, i vardagen, att vara ute i föreningsliv, att vara ute och prata med företagare och människor så mycket som möjligt, att låta människor berätta om sitt liv och sin vardag. För mig, även om tyvärr jag inte tillbringar så mycket tid där, så är det ändå kyrkan en plats där man går in och hittar lugn och ro, hittar tillbaka och landar.
3. Som i alla föreningar så bygger det på ett stabilt medlemsantal. Om vi är lite krassa och tittar på det – ”vad får jag för pengarna?”. Om jag är medlem i Svenska kyrkan så betalar jag över 5000 kronor om året i medlemsavgift, och i de flesta föreningar börjar man reagera när det går över 500 kr, eller när det går upp mot 1000 kr. Och går man ur Svenska kyrkan får man fortfarande betala en begravningsavgift. Så om man tänker utifrån en vanlig människa i sin vardag så har man en bit där, hur ska man locka människor att känna att de faktiskt får nånting för pengarna. Konserter kunde ju vara ett sätt. Att föräldrar känner att de har kyrkan ute bland ungdomar, ute i föreningslivet. Att man står upp för en långsiktig relation helt enkelt, man finns där i vått och torrt. Sen är ju inte jag förespråkare för att slå samman, utan vill ha småskalighet.
4. En viktig uppgift för församlingen är att involvera fullmäktigeledamöterna mer. Vi har inte varit ute på en enda träff där vi fått möjlighet att träffa varandra utanför fullmäktigetillfällena, där man diskuterar och resonerar om olika saker. Jag föreslog att församlingsinstruktionen var någonting som fullmäktige skulle vara delaktiga i, just för att ge möjlighet att involvera och få inblick, men tyvärr blev det inte så. Man är en ganska liten klick med människor som har ganska mycket att säga till om, och det är klart att det är ju smidigt på ett vis, men jag tror ju inte det berikar i längden.
Definitivt är samarbeten jätteviktiga. Nu vet inte jag i vilken omfattning, vad man gör med skolorna, men jag ser ju det som väldigt positivt att vi gör det, och jag skulle vilja påstå att det kan göras mer. Just att vara en bärare av traditioner, att ha avslutning i kyrkan. När man säger att man sitter i kyrkofullmäktige frågar folk, varför är inte kyrkan mer aktiv för att driva på det här? Jag vet ju om att skolorna kan välja själva, men så länge man inte firar i kyrkorna så är där ju mer att göra. Man har jättemycket att utveckla där också, att erbjuda att faktiskt berätta om församlingens historik så att ungdomar känner att ”det här är min bygd, det här är min församling, det här är någonting jag känner mig stolt över.” Trots att vi aldrig haft lättare att kommunicera så har människor aldrig varit mer ensamma. De här mötena, den här historien, den här tillhörigheten att vara en del av någonting, den är oerhört viktig för människor framför allt ungdomar som kanske har föräldrar som jobbar mycket, det finns många frågor och tankar hos ungdomar.
5. Min dotter konfirmerades, och hon fick välja mellan tre resor. Redan när jag konfirmerades talade man om att man konfirmerades för presenternas skull. Det är ju ett sätt men de här resorna känns ju som att man är ganska frikostig om jag ska uttrycka mig diplomatiskt, för att få ungdomarna till att komma. Men för att de sen ska stanna kvar tror jag det handlar om det jag varit inne på innan här, att bygga upp någonting som man är en del av deras vardag. Min dotter är med i kören och tycker det är fantastiskt på alla sätt och vis, hon har fått kompisar att komma dit. Det är det här med att skapa tillit som i grunden inte handlar om religion, utan att man är där för ungdomarna. Jag brukar jämföra med islam faktiskt - hur de jobbar, hur de värvar sina medlemmar. Man finns ute i livet på ett naturligt sätt. Där kanske man kan ta lite lärdom. Istället för att vänta på att folk kommer till kyrkan så får man gå ut och möta dem. Samma är det nog med ungdomar, ska man bara locka in dem för att de ska få en resa och sen att de ska bli konfirmerade och så blir det en högtidlig grej, så får man nog bara en kortsiktig relation. Utan det här måste börja tidigare så det här blir en naturlig del när man ska konfirmera sig, så man redan då förstår vad det innebär och att det är en fortsättning på dopet. Tittar jag tillbaka på när jag själv konfirmerades så fick jag inte alls någon helhetsbild, utan man läste texter och man tyckte det var konstigt på nåt vis. Det här måste börja tidigare på nåt vis, att man är ute och pratar med ungdomar, att man möter dem i deras tuffa vardag på fredagskvällen eller efter skolan. I föreningslivet. Bli medlemmar i föreningar och vara där och vara tydlig med att man engagerar sig för deras skull.
6. Kyrkan är en viktig funktion i samhället, att både få inblick i det och att kunna vara med och kanske styra tillbaka kyrkan lite granna mot sitt ursprung, där kyrkan blir en del av människors liv om man är troende eller ej. Det tror jag är det mest. Vi har ett otroligt stort kulturarv också som jag inte minst känner ett stort engagemang för och kyrkan är ju en del utav det. Jag har försökt rädda byggnader i kommunen också, tyvärr har vi ju inte samsyn med de andra partierna som tycker att det gamla kan rivas. Men det är samma sak där, det är där du har din historia, det är där du har din trygghet. Ju äldre man blir desto mer nyfiken blir du på din historia. Det brukar ju vara att när man är ungdom vill man flytta ifrån hålan man bott i men när man ska ha familj vill man tillbaka till hålan för det är nånting som är tryggt och stabilt. Att se gamla byggnader och fundera över hur där har varit, det är samma med kyrkan och kyrkorum.