– Det börjar bli ett tag sedan nu, säger Elsa Grönbeck som då var hemmahörande i Västerås stift och numera studerar till ingenjör i Uppsala.
Hon sökte till Ung i världsvida kyrkan eftersom hon var, och är, väldigt engagerad i kyrkan och i internationella frågor.
– Jag ville göra något mer och hittade programmet. Jag hade inte så mycket förväntningar. Jag var beredd på att det inte skulle vara lätt hela tiden. Det absolut bästa var att möta människorna i Karagwe och leva i deras kultur, säger Elsa Grönbeck.
HON FICK bo i olika värdfamiljer, ungefär tre veckor i varje. På dagarna fick hon följa värdfamiljerna i deras vardag, både på arbetsplatser och hemma.
– Värdfamiljerna hade kopplingar till församlingen. Ofta arbetade någon i kyrkan eller i till exempel skola eller sjukhus som drevs av kyrkan.
Många i församlingen är engagerade på ett annat sätt än i svenskkyrklig kontext. Elsa Grönbeck fick följa med frivilliggrupper på hembesök.
– Det var väldigt kul. Grupper av frivilliga gör hembesök till dem som av olika anledningar inte kommer till kyrkan.
Det kunde vara att de inte hade råd att ge kollekt och därför inte kom på söndagen. Jag tyckte det var väldigt givande att vara med
på de samtalen. Det var också spännande att följa dessa frivilliga som kanske hade helt andra slags arbeten än de jag mötte i värdfamiljerna.
I KARAGWE mötte Elsa Grönbeck en ny kultur som hon bär med sig fortfarande.
– Där finns en värme som jag inte känner lika tydligt i Sverige. Människorna där är mer sociala och duktiga på att visa glädje över att träffas.
Det försöker jag bära med mig nu i min vardag här.
I dag studerar Elsa Grönbeck till ingenjör. Hon är fortsatt engagerad i internationella frågor.
– Utbytet kommer finnas kvar i mig alltid! Det intresserar mig hur ingenjörer jobbar i andra delar av världen för att lösa problem som vi också har.
Ibland är vi dåliga på att lyfta in kunskaperna som finns i utvecklingsländer. De lever närmare till exempel klimatförändringarna.
Text: Hanna Wallsten
Foto: Privat