I Västerås stift finns i dag 17 kyrkoreservat. Det är områden med särskilt höga natur- och kulturvärden. Här frodas mångfald och unika miljöer bevaras. Flera av dem är dessutom lättillgängliga och väl värda ett besök. Hit är alla välkomna för rekreation, friluftsliv och för upptäckter i ett varierande landskap
Kyrkoreservat – kyrkans eget skydd
Att inrätta kyrkoreservat är kyrkans eget sätt att skydda särskilt värdefulla naturtyper. De fungerar som en garanti för att biologisk mångfald och landskapets variation bevaras över tid och för kommande generationer.
Ett kyrkoreservat kan liknas vid ett naturreservat, men med en viktig skillnad. Naturreservat beslutas av myndigheter och har ett lagstadgat skydd, medan kyrkoreservat är områden som kyrkan själv avsätter och förvaltar.
– Kyrkoreservaten är vår möjlighet att bevara värdefull natur inom ramen för vårt eget skogsbruk, säger Daniel Ersson, stiftsskogvaktare i Västerås stift.
Han förklarar att stiftets mark kan avsättas som reservat av olika skäl: för att skydda en särskild naturtyp, bevara hotade arter eller värna ett område med höga kulturhistoriska värden. I vissa fall är tillgänglighet och friluftsliv en viktig drivkraft, i andra har initiativen vuxit fram ur lokalt engagemang i församlingarna.
Ett stift med varierande skogstyper
Västerås stift sträcker sig över Västmanland, Dalarna och delar av Örebro län, skogsförvaltningen omfattar därmed en stor variation av naturtyper. Kyrkoreservaten speglar denna bredd, från ädellövskogar i odlingsbygder till mer vildmarkspräglade skogar i norr.
– Det är en stor blandning av områden. Vissa är till för att skydda en enskild art, andra för att bevara olika naturtyper, säger Daniel Ersson.
Med sin bakgrund inom skogsförvaltning och erfarenhet av både ekonomi och ekologi ser han kyrkoreservaten som en självklar del av stiftets arbete.
– Det bästa med mitt jobb är att få arbeta med naturen och bidra till att naturvärdena ökar över tid, säger Daniel, som arbetat i stiftet sedan 1997.
Kottskogen – ädellövskog nära staden
Ett stadsnära exempel är Kottskogen i Barkarö. Här breder en ädellövskog ut sig som en grön oas i odlingslandskapet strax utanför Västerås. Gamla ekar dominerar och skapar livsmiljöer för en mängd insekter, fåglar och andra arter.
Skogen är klassad som nyckelbiotop och har en stor artrikedom. Samtidigt är området lättillgängligt och används flitigt för rekreation, med stigar som lockar både vandrare och ryttare.
– Det är ett bra exempel på hur naturvård och friluftsliv kan gå hand i hand, säger Daniel.
Håkansboda – ett landskap av både natur och historia
Ett av de största och mest varierade kyrkoreservaten är Håkansboda i Ramsberg. Här möts flera olika naturtyper i ett landskap som också bär tydliga spår av människans historia.
Området är starkt präglat av tidigare gruvverksamhet och kulturlämningar är en viktig del av helheten. Samtidigt rymmer skogen höga naturvärden, med inslag av ädellövskog, kalkpåverkade marker och rik förekomst av död ved.
– Det är just blandningen som gör Håkansboda så värdefullt. Många arter trivs när det finns variation i naturen, säger Daniel.
Här finns livsmiljöer för en rad arter, bland annat den vitryggiga hackspetten, som är beroende av lövrika skogar med gott om död ved. Även ovanliga svampar, som fingersvampar, förekommer i den kalkrika miljön.
I vissa avseenden får stiftet hjälp att vårda reservatet. Lindesbergs naturskyddsförening ansvarar exempelvis för slåtter av ängsmarken, vilket gynnar arter som brudsporre, nattviol och andra orkidéer. Det finns också andra lokala aktörer med intresse i de kulturlämningar som finns.
Grästjärnsberget – äldre skogar och ovanliga arter
Väster om Söderbärke finns Grästjärnsberget kyrkoreservat som visar en annan sida av stiftets skogsegendomar. Här handlar det om äldre barrskogar med inslag av berg och myrmarker, där arter som tretåig hackspett, sparvuggla och smålom förekommer.
Området har också varit föremål för aktiva naturvårdsåtgärder, som naturvårdsbränning. en metod som efterliknar naturliga skogsbränder och gynnar arter som är beroende av just brandpåverkade miljöer.
Kyrkoreservaten är inte alltid orörda. Tvärtom kräver många av dem aktiva insatser för att behålla sina värden. Det kan handla om gallring för att gynna lövträd, slåtter av ängar eller att skapa död ved genom ringbarkning.
– Vi arbetar mycket med att skapa rätt förutsättningar. I vissa fall låter vi naturen ha sin gång, i andra behöver vi gå in och styra utvecklingen, säger Daniel.
Samtidigt finns det en balans att hålla. För mycket död ved kan till exempel öka risken för barkborreangrepp, vilket kräver noggranna avvägningar.
Natur för både människa och mångfald
En viktig del av kyrkoreservatens funktion är att de också ska vara tillgängliga för människor. Flera områden har stigar, informationsskyltar och möjligheter till friluftsliv.
– Vår ambition är att människor ska kunna komma ut i naturen och uppleva de här miljöerna, säger Daniel.
Kyrkans skog förvaltas med balans mellan ekologisk, social, andlig och ekonomisk hållbarhet, och här spelar kyrkoreservaten en viktig roll. De visar att det går att förena brukande med bevarande och att kyrkans marker kan vara en resurs för både natur och människor, i dag och i framtiden.
Text: Lars Mårdbrant
På vår sida om kyrkoreservat kan du läsa mer om de olika reservaten och vart de ligger.