På sina håll har skogen börjat skifta färg långt innan hösten egentligen är här. Löv gulnar och faller, mindre träd slokar och marken är torr långt ner i jordlagren. Det kan se ut som om hösten kommit tidigt, men förändringarna är framför allt tecken på att träden försöker klara en lång period med för lite vatten.
Sommaren 2026 har varit torrare än normalt i stora delar av Svealand. Enligt SMHI har det funnits stora skillnader inom landet, med betydligt mer nederbörd i norr och torrare väder i söder. I delar av Dalarna har det under sommaren kommit omkring 50–75 procent av den normala nederbörden. Även Västmanland har påverkats av det nederbördsunderskott som omfattat stora delar av mellersta och södra Sverige.
– På våra marker ser vi att torkan har satt sina spår, även om skillnaderna är stora mellan olika bestånd. Nu behöver vi följa utvecklingen noga under hösten, säger Martin Bäck, stiftsjägmästare i Västerås stift.
Träden stänger ner för att spara vatten
Vatten är nödvändigt för trädens fotosyntes, tillväxt och transport av näring. När tillgången minskar stänger träden sina klyvöppningar, de små öppningar på barren och bladen genom vilka gaser och vattenånga passerar. Därmed begränsas vattenförlusten, men samtidigt minskar fotosyntesen och trädets tillväxt bromsas.
Att löv gulnar och faller i förtid är ytterligare ett sätt för trädet att minska avdunstningen. Ett sådant träd behöver inte vara döende. Många träd kan återhämta sig när vattentillgången förbättras. Men långvarig eller återkommande torka kan försvaga dem, särskilt om de också utsätts för stormskador, svampangrepp eller skadeinsekter.
Trädslagen reagerar olika. Granen har ett förhållandevis ytligt rotsystem och kan därför få svårt att nå vatten när de översta marklagren torkar. Risken är särskilt stor där gran växer på torra marker som inte passar trädslaget. Tall klarar i regel torrare förhållanden bättre, medan lövträd kan minska vattenförbrukningen genom att släppa delar av lövverket.
Torkan påverkar inte bara de fullvuxna träden. Nya plantor har små rotsystem och är beroende av fukt nära markytan. Om torkan blir långvarig kan plantor skadas eller dö, vilket kan leda till att föryngringar behöver kompletteras.
Försvagade granar blir mer sårbara
En följd av torkan är att granarna kan få svårare att försvara sig mot granbarkborren. En frisk gran möter normalt en angripande barkborre med kåda, som kan stöta bort eller kapsla in insekten. När trädet har ont om vatten minskar kådflödet och försvaret blir svagare.
Granbarkborren söker sig gärna till stormfällda, skadade eller stressade granar. Om många träd försvagas samtidigt kan insekterna föröka sig snabbt och även angripa stående skog. Skadorna behöver inte visa sig omedelbart. Effekterna av en torr sommar kan bli tydligare först kommande år, särskilt om torkan upprepas.
Ökad risk för skogsbrand
När markvegetation, ris, gräs och döda växtdelar torkar ökar också risken för brand. En antändning kan då snabbt utvecklas och spridas, särskilt vid hög temperatur och kraftig vind. Enstaka kraftiga skurar kan fukta markytan och tillfälligt minska brandrisken, men de räcker sällan för att fylla på vattenförråden längre ner i marken. Efter en lång torrperiod behövs återkommande och helst lugnt regn under en längre tid.
– Några regndagar löser inte hela underskottet. För skogens del vore det värdefullt med jämn nederbörd under hösten och en vinter som fyller på vattenförråden. Det skulle ge träden bättre förutsättningar inför nästa vår, säger Martin Bäck.
Hur stora följder sommarens torka får går ännu inte att avgöra. Mycket beror på höstens och vinterns väder och om nästa växtsäsong också blir torr. Men utvecklingen visar varför skogens hälsa behöver följas över tid, och varför arbetet med att anpassa skogen till ett mer varierande klimat blir allt viktigare.
Text: Lars Mårdbrant